MUSKLERNAS GRYNING
Idag har jag verkligen dödligt ont i min högra arm. Kan inte sträcka ut den ordentligt. För några av mina julklappspengar köpte jag en hantel av typen som finns på bilden samt vikter på 25 kilo sammanlagt. Först försökte jag lyfte 15 kilo, men det blev för mycket, sedan försökte jag lyfta tio kilo och det gick väl sådär, så nu lyfter jag bara fem kilo + hantelns vikt då. Men det känns ändå bra på något sätt. Har velat köpa hantlar hur länge som helst nu. Kostade bara 300 i kållered. 9kr kilot. – – – För övrigt förflöt julfirandet ganska bra. Lite väl mycket snack om Nazityskland vid julbordet, men det hör kanske julen till. Min syrras sambos pappa berättade om de tyska hororna som skickades till Norge och Die Fahne Hoch (Horst Wesselsången) som sjöngs på den tiden också av svenska tyskvänner/nazister. Världen hade verkligen kunnat se annorlunda ut om det inte gick som det gick. Jag berättade om Ingmar Bergmans Hitlervurm och sa att han grät när Tyskland kapitulerat. – – – I julklapp fick jag en cardigan från Cheap Monday, ett par böcker och lite pengar. Jag var nöjd. Har sett för mycket på teve bara. Såg sista avsnittet av Snapphanar, kanske det värsta jag sett i hela mitt liv. En blandning av Fångarna på fortet och någon slags teateruppsättning av intelligensefterblivna. Ett slags skändande av den svenska historien om jag skall vara ärlig. Men jag kan inte längre bli arg över sådant slöseri med skattebetalarnas medel. Jag är helt desillusionerad vid det här laget. Det är bara att konstatera att detta är en ny tid. Leo klagade på kulturmänniskor. Jag skulle säga att den verkliga kulturmänniskan är död. I dagarna skall jag förresten söka ett jobb på SVT Drama. Men frågan är väl om man vill arbeta för människor som beslutat sig för att gräva sin egen grav. Man kan bara sörja att allt börjar slätas ut. Men kanske har det alltid varit såhär. Högkulturen existerar inte längre, den är inte tillräckligt kommersiellt gångbar. Leve populärkulturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar