ETT PAR DAGAR PASSERAR I DEN POSTMODERNA VÄRLDEN
I fredags festade jag en del. Framstod som galen inför en teolog och en estetikprofessor. Jag menade att man måste återerövra retoriken från socialliberalerna, mer eller mindre. Jag var lysande, men galen. En mycket vacker flicka menade att ett par i hörnet av lokalen ville ha gruppsex med mig. "Detta kan jag i och för sig förstå, men det intresserar mig inte" var mitt välfunna svar. På Nef spelades skitmusik, jag gick runt och försökte hitta någon kamrat men hittade ingen. Så jag gick tillbaka till festen där K. befann sig. Av en händelse hamnade jag på ett galleri där TTA-Henning satt. Han var väldigt trevligt, bjöd på öl och signerade ett ex av den senaste plattan. Sedan gick jag hem. Nästa dag sa jag att jag hatade kapitalismen i en paneldebatt. Därmed har jag stämplat mig själv som vänsterradikal för all framtid. Men å andra sidan var det nog bra. (Jag sa förresten också att det kapitalistiska samhället skapade oandliga människor.) Trots allt har jag nu fått kontakt med en kille som skriver en avhandling om Houellebecq. Att framstå som vänsterradikal offentligt är också ganska skönt, det är som att komma ut från garderoben på något vis. Förhoppningsvis får jag det där jävla jobbet på restaurangen. Annars funderar jag nästan på att begå självmord alternativt lägga in mig på sinnesjukhus. Jag är så jävla trött på ekonomiska bekymmer. På den här skiten rent ut sagt. Nu skall jag söka jobb på ett antal PR-byråer. Det kan falla i god jord. Måste ta kontakt med min syster som är branchen. Jag har inte talat med henne på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar