BEGÄRSKULTUR
Igår började jag se en jävligt bra BBC-dokumentär, The Century of the Self (som går att se här med något halvtaskig bildkvalitet). Handlar om hur Freuds idéer började användas av hans nevö Edward Bernays ("the father of Public Relations") för sälja produkter som människor inte behövde genom att hänvisa till deras undermedvetna begär; han fick kvinnor att börja röka genom att låta "sufragetter" röka offentligt i någon parad, och han kom på att cigaretterna skulle ses som "frihetens facklor" och eftersom kvinnor ville känna sig fria och mer jämlika med mannen gick det hem. Kvinnor skulle känna sig självständiga och mäktiga om de rökte och det gjorde de också, till tobaksbolagens glädje. Kanske den bästa dokumentären jag sett på flera år. Det enda trista är att jag såg min teori om "negativitetens retorik" smulas sönder. För egentligen skulle man kunna säga att Propaganda och/eller PR egentligen ÄR det jag talade om, åtminstone i en vis mån. Hela serien bekräftade åtminstone min bild av den "negativa retorikens" funktion. I och för sig har jag inte gett upp min tankegång helt. Min tanke är givetvis att "negativitetens retorik" är ondskefull i rätt stor mån, men varken propaganda eller PR är med nödvändighet något ont. Men på något vis måste NG vara något som väljer att ignorera moraliska lagar (som ju i och för sig kan vara olika i olika tider och samhällen; om man nu inte ser FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och övriga deklarationer som en slags absolut rättesnöre) i jakten på total makt i ett land. Om NG utnyttjar något, och det helt medvetet, Goebbels läste till exempel Bernays skrifter, så är det just att människan skulle vara en irrationell individ, en kork flytande på ett hav av undermedvetna begär och aggressioner. Den djupa libidinala kraften hos begäret skall riktas mot ledaren, den aggressiva, fientliga kraften skulle riktas mot främlingen. Det var (och är) de totalitära regimernas idé. Förresten ansåg Freud att människans var rätt hopplös, en oförbätterlig art. Och Bernays menade att massan var stupid. Men att det bor primitiva krafter i människan är det väl kanske ingen som förnekar. – Jag har egentligen aldrig varit en varufetischist på något vis, åtminstone inte på senare tid, men nu känner jag en total avsmak inför konsumtionssamhället, begärskulturen. Hjärntvätten av den västerländska människan har lyckats. Och det har lyckats på bekostnad av solidariteten, genom kapitalets förnekande av medlidande.
När jag kom hem igår var jag så överstimulerad att jag slocknade redan vid sextiden, i och för sig efter att ha tryckt i mig en jävla massa mat. Några timmar senare vaknade jag ur en ganska obehaglig dröm som måste ha inspirerats av en film jag sett i måndags. Harry Munter från 1967. Jag gick runt och sjöng någonting om att motstå trötthetens demoner samtidigt som jag långsamt förgiftades av sömntabletter. Ansiktet domnade bort.
När jag kom hem igår var jag så överstimulerad att jag slocknade redan vid sextiden, i och för sig efter att ha tryckt i mig en jävla massa mat. Några timmar senare vaknade jag ur en ganska obehaglig dröm som måste ha inspirerats av en film jag sett i måndags. Harry Munter från 1967. Jag gick runt och sjöng någonting om att motstå trötthetens demoner samtidigt som jag långsamt förgiftades av sömntabletter. Ansiktet domnade bort.
6 kommentarer:
Som vanligt underhållande läsning. Ställer mig lite tveksam till "Och det har lyckats på bekostnad av solidariteten, genom kapitalets förnekande av medlidande." passusen men det är väl i sin ordning antar jag. Jag är trots allt ett barn av marknadsliberalismen. Frågan jag ställer mig rör främst människans roll i konsumtionssamhällets "begärskulturen". Är "irrationella" - hedonistiska - inköp fel per definition? Eller är det på grund av att någon har påverkat en att handla det skulle vara fel? Jag lutar åt att människan tillgodoser de behov de känner är väsentliga, medvetet eller omedvetet. Om sedan behoven är "rätt" är mer en fråga om konsumtionsmoral, vilket faktiskt är en "kostnad" eller ett "värde" som är inbakad i "priset" för en vara. T.ex. i form av avundsjuka och beundran m.m. Självklart inte i den utsträckning som kanske hade varit önskvärt dock. Marknadsföring är trots allt lika inriktat på att mörka, som att belysa, aspekter av varor och tjänster. Ungefär som jag/ ALZ
http://www.vassaeggen.se/2007/11/marknadsfoering_a_la_al_qaida.html
Synnerligen tölpaktigt av bloggen att klippa länken. Försök 2:
"Marknadsföring a la Al Quaida
Gabriel Weimann är professor i kommunikation på universitetet i israeliska Haifa. Han har undersökt Al Qaidas kommunikationsmetoder. Slutsatsen: terrorister har blivit medvetna om marknadsföringens principer – och använder dem..."
www.vassaeggen.se/2007/11/marknadsfoering
_a_la_al_qaida.html
För att smidigt övergå i begärskulturen "If Ikea-ism characterizes the nation's shopping habits, the easy, commitment-free attitude it represents is also easily visible in the country's easy-come, easy-go attitude to marriage. The reasons for commitment-phobia in both areas are complex, but the phenomenon is deeply-rooted in the national psyche." http://www.thelocal.se/9089/20071113/ ALZ
Ja, jag är kanske inte supernöjd med mitt eget inlägg, men främst av stilistiska skäl, den är tyvärr ganska oinspirerad, men jag vet ju ändå att vi har olika syn på kapitalet i fråga, vi står ju på lite olika sidor där helt enkelt. Cigaretter tar ju som bekant död på människor. Om nu inte detta är en slags ESS-inbillning som amalgamets farlighet och "elallergi"; en typ av irrationell skräck som kan få enorma genomslag (speciellt om de påverkar människor vid makten att vidta åtgärder mot dessa vetenskapligt sett minimala hot, när det kommer till amalgam gjordes detta och ersattes, när det kommer till el kommer det inte på fråga eftersom el inte kan ersättas av något annnat än el), vilket jag svårligen kan tro. Denna risk med cigaretter har också inskränkt möjligheterna att göra reklam för dem, man tänker på "folkhälsan" på det icke moraliska i att sälja produkter som tar död på konsumenten. Det finns en gräns för hur långt man kan tillåta konsumenten att vara irrationell. Och människans roll i en "begärskultur" - i en kapitalistisk liberal demokrati (liksom i en kapitalistisk socialdemokratisk demokrati)- är ju att vara, i tämligen hög grad, en konsument och en arbetare som tjänar pengar på vilka hon investerar i produkter som hon inte har något behov av.
När det kommer till att kapitalismen lyckats på bekostnad av solidariteten avser jag först och främst USA men även vissa Europeiska länder, mindre alltså Sverige i vilken en socialdemokratisk ekonomi och demokrati genomsyrar också politiken i allmänhet, genom att till exempel ekonomer av Friedmans slag och politiker som Reagan velat skära ner på den "sociala omsorgen", en stor statlig utgift, som kapitalistiska ideologer avskyr av diverse skäl. En socialistiskt sinnad person betalar, så tolkar jag det som, hellre hög skatt - för just sådana statliga och kommunala tjänster som gagnar alla människor - än hon spenderar sina pengar på konsumtion.
Å andra sidan kan man ju säga att en människa alltid har ett behov av en produkt som hon köper, även om detta behov inte är primitivt behov som handlar om hennes överlevnad. Om jag säljer en iPod är det en produkt som avser att tillfredställa ett behov som hamnar ganska långt upp i Maslows behovshierarki?...
Nej, amerikaner är inte solidariska med andra amerikaner, Usa's befolkning är inte historiskt homogen på samma sätt som sveriges. Svenskar är heller inte inte särskilt solidariska med andra europeér. Universell solidaritet, inte nationalistik, är i grunden den enda måttstocken om man överhuvudtaget ska använda ett ord som solidaritet. Räknar man bort handel så återstår väl den 1% (i bistånd) som Sverige delar med sig av?
Det beror på vilket värde/funktion du tillmåter Ipoden. Är det för att underhålla dig, för att uppnå högre status eller för att bli delaktig i en gemenskap? Guldsmycken har genom historien i princip täckt in hela pyramiden beroende på omständigheterna.
Det tidigare inlägget (5:54)syftade till att problematisera tanken att människan "investerar i produkter som hon inte har något behov av". Är "statsbärande" välfärdsbyggande konsumtion av mat ok? av chips? Av bilar? Av cigg? Om man anser att saker skall vara "berättigade" är planekonomin runt hörnet. Gränsen är vag, för cigg hävdas att de ska bära sina kostnader, men med den principen så undergräver man konceptet socialstat/välfärdsstat.
Del 2 PR - cigaretter - stat
Staten och N.S.G. använder vanligen "underklassen" som socialt stigma för att få folk att inte röka (lågutbildade, låginkomsttagare röker). Nu räckte tydligen varken det eller hälsoskäl. Då återstår väl bara att sammankoppla rökning med barnarbete, fattigdom och mord:
"Dokumentären ”Tobakens barn” som visades i SVT igår kväll är en viktig del i A Non Smoking Generations och Plan Sveriges nya kampanj ”Fulmakt”. "http://www.resume.se/nyheter/2007/11/20/svt-dokumentar-del-av-rekl/index.xml
(SVT fri Television)
"På sajten Fulmakt.se kan besökarna ge tobaksbolagen en fullmakt som godkänner att de bland annat utnyttjar barnarbetare och "orsakar sjukdom, lidande och miljoner människors död i världens fattigaste länder". http://www.dagensmedia.se/mallar/
dagensmedia_mall.asp?version=135046 Grymt ostrukturerat inlägg men ok/ALZ
Skicka en kommentar