DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA
Det är synd när man drömmer något riktigt häftig, men som är för absurt för att man skall komma ihåg det. Ofta är mina drömmar så märkliga att jag inte kan förklara dem över huvud taget. Det finns verkligen en lång rad variationer av hypnagoga hallucinationer. Inatt drömde jag en ny form som var väldigt märklig. Såg en massa enformiga celler framför ögonen. De var arga. Eller, nej, de var inte arga, men de var många. En massa. Sedan, apropå massa, drömde jag att en armé av män med namn som Bengt Arne och Sten Rune – alla klädda som vitkalkade tjänstemän i filmer av Roy Andersson – tog över världen. Jag tror den drömmen hade sin uppkomst i en serie jag läst i Metro. Något om att djurens konung egentligen är en skalbagge vid namn Ulrik. Den roade mig löjligt mycket. "Ulrik", så fånigt.
Idag skall jag förresten göra en intervju för första gången i mitt liv. Ska gå till redaktionen och låna en bandare snart. Det kommer att bli intressant, för jag har verkligen ingen aning om hur det går till. Känns bra att jag åtminstone är lätt bekant med intervjuobjektet, så det kommer nog att vara ganska lätt. Det viktiga är väl att man inte drar ut på tiden och börjar snacka om oväsentliga saker. Tänker sätta en gräns på en timma. Ska få ihop 3000-3500 tecken. Bakgrund, ambition, personerna bakom texten. Det är ju en vanlig tidningsgrej så det behöver väl knappast bli genialt, men det vore ju ändå bra om det verkligen blev BRA. – Jag tycker om hela känslan egentligen, jag skulle vilja ha en Camus-outfit, 50-tal, med en sån där PRESS-lapp i hatten, ett paket Pall Mall, en Colt .45 eller en Smith&Wesson .38. I och för sig brukar ju inte journalister gå beväpnade, men ändå. Det är coolt.
Funderade förresten på mitt liv igår. Läste lite psalmer av Jan Olof Wallin för att få lite råd på vägen. Det slog mig att jag kanske kunde ha varit en expert på något, typ Stig Larsson, och att jag hade kunnat skriva en avhandling och doktorera, men jag är en slags mångsysslare, som så många av mina vänner är, och jag trivs med det egentligen, även om det innebär ett visst ekonomiskt armod – åtminstone än så länge. Men den här veckan kommer jag ändå att tjäna tusen spänn på att intervjua människor. Och det är ju inte kattskit, åtminstone inte i mina ögon. Pengar luktar inte. Detsamma gäller väl gamla psalmer.
Idag skall jag förresten göra en intervju för första gången i mitt liv. Ska gå till redaktionen och låna en bandare snart. Det kommer att bli intressant, för jag har verkligen ingen aning om hur det går till. Känns bra att jag åtminstone är lätt bekant med intervjuobjektet, så det kommer nog att vara ganska lätt. Det viktiga är väl att man inte drar ut på tiden och börjar snacka om oväsentliga saker. Tänker sätta en gräns på en timma. Ska få ihop 3000-3500 tecken. Bakgrund, ambition, personerna bakom texten. Det är ju en vanlig tidningsgrej så det behöver väl knappast bli genialt, men det vore ju ändå bra om det verkligen blev BRA. – Jag tycker om hela känslan egentligen, jag skulle vilja ha en Camus-outfit, 50-tal, med en sån där PRESS-lapp i hatten, ett paket Pall Mall, en Colt .45 eller en Smith&Wesson .38. I och för sig brukar ju inte journalister gå beväpnade, men ändå. Det är coolt.
Funderade förresten på mitt liv igår. Läste lite psalmer av Jan Olof Wallin för att få lite råd på vägen. Det slog mig att jag kanske kunde ha varit en expert på något, typ Stig Larsson, och att jag hade kunnat skriva en avhandling och doktorera, men jag är en slags mångsysslare, som så många av mina vänner är, och jag trivs med det egentligen, även om det innebär ett visst ekonomiskt armod – åtminstone än så länge. Men den här veckan kommer jag ändå att tjäna tusen spänn på att intervjua människor. Och det är ju inte kattskit, åtminstone inte i mina ögon. Pengar luktar inte. Detsamma gäller väl gamla psalmer.
Johan Olof Wallin skapade med bidrag inte minst från samtida poeter som Frans Michael Franzén och Erik Gustaf Geijer 1819 års psalmbok, ett verk med enastående lyriska kvaliteter. 1937 års psalmbok blandar det då fortfarande högt värderade wallinska arvet med många nya och omistliga psalmer av exempelvis Natanael Beskow, J. A. Eklund, Lina Sandell och Emil Liedgren.Den gamla psalmboken kan förresten laddas ner här! Via Svenska Akademien.
