torsdag 29 mars 2007

Be Healthy. Be Beautiful.

VAR UTE MED J. IGÅR. När kompisar slutar supa blir de mycket roligare. Men på samma gång feminiseras ens vanor och sätt att umgås. Om man inte kan sitta och supa som tidigare, ja, då måste man göra något annat. Och eftersom polaren inte lider av några abstinensbesvär längre så innebär det att han inte är deprimerad så fort man inte sitter på en krog. Vi gick runt i klädaaffärer, drack kaffe, käkade mackor i tid och otid. Jag impulsköpte ett linne som jag inte kommer använda annat än på ekivoka fester (som jag ju ändå inte brukar gå på), så det var dumt. Men jag gjorde också ett av mina bästa köp på mycket länge. Hamnade på ett parfymeri och köpte helt enkelt en bronzer från Biotherm Homme. I och för sig var det sjukt dyrt, men det var det värt. Det ser helt enkelt ut som om jag har solat en massa. Den söta tjejen som sålde prylarna, eller jag vet i och för sig inte om hon var så jävla söt, gav mig också en massa andra Biotherm-produkter speciellt anpassade för män. Så nu har jag en sjukt massa roliga produkter hemma, bland annat en salva som tar bort påsar under ögonen. Jag vet inte om den fungerar, men jag tror å andra sidan att den gör det. Bakgrunden till att jag skaffar en typ av brunkräm är antagligen min fruktansvärda upplevelse hos frisören häromdan. För det första noterar jag, starkt belyst av lamporna framför spegeln, hur verkligt blek jag är, och skinny som Anders fru skulle säga. Jag var blek OCH skinny. Dessutom frågade frisörskan om mitt hår var färgat eller om det var min naturliga hårfärg. Hallå! Det är klart att det är min naturliga hårfärg! – Trots att hon generade mig stod det ändå ganska klart varför hon för det första skulle kunna tro att jag hade färgat håret, för mitt skinn var, om än inte kritvitt, så ändå långt, långt ifrån tonat. – Ja, jag ser helt enkelt bättre ut tack vare Biotherm Homme, so why not use the shit? Och eftersom produkterna är gjorda för män så behöver man ju inte skämmas över att köpa dem. Underbart. Ytterst metrosexuellt, men bra.

Fick också en känsla av att stan (GBG) verkligen förändrats de senaste åren. Den har vuxit. Men å andra sidan får man ju alltid en känsla av att leva i en kokande metropol när solen kommer fram på våren och människor tar sig ut på dagarna. Men jag kände även att det fanns ett annat tryck även i Nordstan och Femman. För några år sedan var det mer ett tillhåll, och stället gav mig alltid ångest (kanske för att det var här jag gick runt och söp när jag skolkade i högstadiet), eller gav mig åtminstone känslan av att vara ett tillhåll. Idag är det nog snarare mer av den kommersiella oas som det var meningen att det skulle vara.

Det känns som om stan borde växa på höjden, som om den en dag kommer att behöva växa på höjden, men det kan ju dröja i och för sig.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Växer på höjden gör den nog förr än du tror. Wingårdh och hans gelikar har konspirerat om dylika ting länge nog, och vi vet ju alla att Wingårdhs ord är lag i den svenska arkitekturen...

Oroväckande, det där med bronzern, förresten. Anders informerade mig just. Jag ringer dig, så får vi ta oss ett snack om saken!

Anonym sa...

”När jag en gång uppehöll mig i en stad, som inte direkt är någon storstad, lyckades jag upprätthålla den nöjsamma illusionen att jag befann mig i en metropol”, skriver Robert Walser år 1928.

Rebel Commander sa...

Jag har inget emot Wingårdhs planer. Han får gärna bygga höghus för min del. Och vadå, vad är det för fel med bronzer? Wingårdh använder bronzer!

Kanske.

trmd: ja, känslan av att befinna sig en metropol (i Göteborg) kräver verkligen ett mått av självbedrägeri.