VACKERT VÄDER & ETT PAR ÖL MED EN GAMMAL VÄN
Tog ett par öl med Kristina igår. Hade inte sett henne på flera månader. Har inte haft hennes nummer och har dessutom haft fullt upp med annat. Talade skitmycket om Thailand. Vi hade verkligen ingen lust att åka dit, för mycket sexturism och skit. Hon berättade om någon artikel i Faktum där några sexturister uttalade sig om saken: "Om man kommer ner hit och inte köper en hora så är man antagligen bög eller konstig på något annat sätt." Underbart resonemang. Det är ju inte så att man kan vara mot prostitution? Det kan ju inte vara så att man ser prostitution som förnedrande för båda parter? Hur som helst. Thailand var inget för oss. Läser förresten i CIA The World Factbook att ungefär en halv miljon människor beräknas ha HIV/AIDS i Thailand, och det vore ju inte underligt om det kommer tillbaka en mängd svenskar med HIV/AIDS till Sverige efter att ha varit där. – – – Ur högtalarna strömmade låtar som fick mig att känna mig gammal antar jag. Kristina retade mig för att jag umgicks med en artonårig kille (V.), och sa att hon ville para ihop mig med en av sina kursare, en snygg tjej som hade haft MVG i alla sina ämnen sedan i grundskolan. Förstod inte varför jag skulle intressera mig för en plugghäst, men jag antar att hon bara ville säga att det handlade om en smart tjej. "Javisst", sa jag, "henne vill jag väldigt gärna träffa." Men egentligen vill jag inte träffa någon, åtminstone inte just nu. Normala människor gör mig rädd. Ja, V. fikade jag förresten med häromdan. Det var trevligt. Snackade film. V. menade att han kanske skulle söka sig utomlands eftersom alla som går i filmutbildningar i Sverige bara försöker härma Moodysson. Jag sa att en konstnär med självaktning inte imiterar andra konstnärer. – Gud, ibland blir jag så trött på mig själv. – – – Var i alla fall kul att träffa Kristina igen.
Läste förresten BBC-artikel om roboträttigheter som Leo gav mig. Det verkar helt sjukt. Men på sätt och vis rätt. Efter att ha ägnat en tid åt att studera de problem som humanoider med hög psykologisk och visuell människo-likhet orsakar i science-fictionfilmer kan jag inte annat än förstå problematiken. Om robotar utvecklas till en punkt då de kan reproducera sig själva, förbättra sig självmant eller utveckla artificiell intelligens, då kommer det naturligtvis innebära ett enorm förändring i hur man ser på robotar. Men risken att robotar skall kunna utvecklas dithän inom en snar framtid är mycket liten, och sedan får man helt enkelt se om det finns ett behovs för sådana robotar av den karaktären. Varför producera robotar som skulle skrämma oss? Det är det som är poängen med alla filmer i vilka robotar förekommer. Robotar med stor psykologisk och visuell människo-likhet är helt enkelt skrämmande – så det finns ingen anledning att producera sådana robotar annat än av masochistiska skäl. Humanoider i form av Hondas ASIMO ("The People-Friendly Robot", säger Honda om den egna designen) är det troliga scenariot. Och bara att få den här roboten att "gå" normalt, sofistikerat, ja, det måste ha tagit år av forskning. Tänk då hur enormt lång tid det kommer att ta att få en robot eller en dator att förstå undermeningar, ironi, sarkasm, et cetera. Ja, det kan ta hur lång tid som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar