ROBOTAR!

Ångest (och realångest) som vanligt. Men kanske kan jag få jobb på en annan krog, om jag drar i rätt trådar. En krökare som jag känner skulle ha några kontakter på ett i och för sig tvärsexuellt ställe. Tusen skall komma in från tidningen jag skriver för, och det är ju bra. Verkar som de gillar mig där. Men fan, jag skulle verkligen behöva mer stål. Grejen med journalistbranchen är förresten att den håller på att "proletäriseras". Ett fåtal journalister tjänar skitbra, stjärnjournalister, men resten tjänar allt sämre och sämre. Så är det genomgående som jag har förstått det, framför allt för frilansare och halv- och deltidsanställda. Vad det hela slutar? Ja, vem vet. Hur som helst är det inte det bästa karriärvalet jag kan göra, men jag vill ändå tjäna en slant och – framför allt – lära mig nya grejer. Och att intervjua människor är fan inte tråkigt. Samtidigt ägnar jag mig åt research för mitt robotföretag (allvar; je suis un expert!). Idag gick jag till Biomedicinska biblioteket vid Sahlgrenska och kopierade upp Bill Gates artikel A Robot in Every Home i februarinumret av Scientific American. Det kommer som en skänk från ovan. Han skriver att marknaden inom några år kommer att omsätta 50 miljarder dollar istället för de 5 miljarder dollar som den omsätter nu. Han jämför det tillstånd som robotbranchen befinner sig i idag med det tillstånd som PC-branchen befann sig i innan han och Paul Allen började konstruera mjukvaran som skulle leda till persondatorns framgångar. Man kan säga vad man vill om Gates och Microsoft. Men denna artikel av Gates om robotarnas framtid är helt enkelt rätt viktig. 2004 satte han Tandy Trower, en medlem av hans stategiska personal sedan 25 år tillbaka, på att samla in fakta i "the robotics community". Som vi sett med ASIMO är hårdvaran för humanoida robotar tämligen välutvecklad. Nu är det mjukvaran som måste fixas. Med tanke på att Gates verkar så intresserad som han är, ja, då kan vi också förvänta oss att saker kommer att ske snabbare än tidigare. Det behövs ett slags Microsoft BASIC för robotar helt enkelt, något som löser de problem som hårdvarutillverkarna inte nödvändigtvis är bra på. Allt detta är på väg. Och jag kommer att bli en mycket rik man. Jag antar att det bara är jag som kan det här i Sverige. Förutom de som arbetar med robotar givetvis. Grejen är väl att det positiva för mig är att jag kan sälja dessa robotar genom en mängd strategier som jag av naturliga skäl inte kan avslöja för någon.

VACKERT VÄDER & ETT PAR ÖL MED EN GAMMAL VÄN

Tog ett par öl med Kristina igår. Hade inte sett henne på flera månader. Har inte haft hennes nummer och har dessutom haft fullt upp med annat. Talade skitmycket om Thailand. Vi hade verkligen ingen lust att åka dit, för mycket sexturism och skit. Hon berättade om någon artikel i Faktum där några sexturister uttalade sig om saken: "Om man kommer ner hit och inte köper en hora så är man antagligen bög eller konstig på något annat sätt." Underbart resonemang. Det är ju inte så att man kan vara mot prostitution? Det kan ju inte vara så att man ser prostitution som förnedrande för båda parter? Hur som helst. Thailand var inget för oss. Läser förresten i CIA The World Factbook att ungefär en halv miljon människor beräknas ha HIV/AIDS i Thailand, och det vore ju inte underligt om det kommer tillbaka en mängd svenskar med HIV/AIDS till Sverige efter att ha varit där. – – – Ur högtalarna strömmade låtar som fick mig att känna mig gammal antar jag. Kristina retade mig för att jag umgicks med en artonårig kille (V.), och sa att hon ville para ihop mig med en av sina kursare, en snygg tjej som hade haft MVG i alla sina ämnen sedan i grundskolan. Förstod inte varför jag skulle intressera mig för en plugghäst, men jag antar att hon bara ville säga att det handlade om en smart tjej. "Javisst", sa jag, "henne vill jag väldigt gärna träffa." Men egentligen vill jag inte träffa någon, åtminstone inte just nu. Normala människor gör mig rädd. Ja, V. fikade jag förresten med häromdan. Det var trevligt. Snackade film. V. menade att han kanske skulle söka sig utomlands eftersom alla som går i filmutbildningar i Sverige bara försöker härma Moodysson. Jag sa att en konstnär med självaktning inte imiterar andra konstnärer. – Gud, ibland blir jag så trött på mig själv. – – – Var i alla fall kul att träffa Kristina igen.

Läste förresten BBC-artikel om roboträttigheter som Leo gav mig. Det verkar helt sjukt. Men på sätt och vis rätt. Efter att ha ägnat en tid åt att studera de problem som humanoider med hög psykologisk och visuell människo-likhet orsakar i science-fictionfilmer kan jag inte annat än förstå problematiken. Om robotar utvecklas till en punkt då de kan reproducera sig själva, förbättra sig självmant eller utveckla artificiell intelligens, då kommer det naturligtvis innebära ett enorm förändring i hur man ser på robotar. Men risken att robotar skall kunna utvecklas dithän inom en snar framtid är mycket liten, och sedan får man helt enkelt se om det finns ett behovs för sådana robotar av den karaktären. Varför producera robotar som skulle skrämma oss? Det är det som är poängen med alla filmer i vilka robotar förekommer. Robotar med stor psykologisk och visuell människo-likhet är helt enkelt skrämmande – så det finns ingen anledning att producera sådana robotar annat än av masochistiska skäl. Humanoider i form av Hondas ASIMO ("The People-Friendly Robot", säger Honda om den egna designen) är det troliga scenariot. Och bara att få den här roboten att "gå" normalt, sofistikerat, ja, det måste ha tagit år av forskning. Tänk då hur enormt lång tid det kommer att ta att få en robot eller en dator att förstå undermeningar, ironi, sarkasm, et cetera. Ja, det kan ta hur lång tid som helst.