FÖR NÅGRA ÖGONBLICK ÄR LIVET VACKERT
Känner mig ovanligt glad. Idag, 08:57, fick jag nämligen ett e-mail från en morgonpigg Michel Houllebecq där han gav mig fria händer för ett projekt som jag redan genomfört. (Själv vaknade jag 13:00.) Det kändes jävligt bra. Han är min idol – vilket jag också hade skrivit till honom. Det är lite märkligt att få e-mail från en världsberömd person. Plötsligt känns tillvaron inte så futtig längre. Mitt mål är att se till att Houellebecq tilldelas Nobelpriset i litteratur. Jag antar att det kan ta ett antal år. Det vore därför ganska bra om han skrev fler verkligt bra böcker. Just nu är det bara Elementarpartiklarna och Konkurrens till döds som jag finner riktigt, riktigt jävla bra – men jag vet inte om de räcker för att motivera att han ska tilldelas Nobelpriset. Förmodligen inte. För att bäst och lättast uppnå detta mål krävs egentligen att jag själv blir en akademiledamot. Men med tanke på att jag uppfötts på The Simpsons och tillhör en generation som drillats i populärkultur så blir det kanske svårt. Jag har en 59-Fifty på huvudet som det står LRG (Lifted Research Grup) på och bär skor av märket ADIDAS. Å andra sidan ska man aldrig säga aldrig.
På lunchen råkade jag av en händelse på en av Houllebecqs svenska översättare. Men jag ville inte störa honom så jag satt på mitt håll och läste Nöjesguiden. Jag tänkte: "Alla dessa restaurang- och krogrecensioner tar alltför mycket plats! De riktar sig inte riktigt till målgruppen. 16-åringar ska kunna läsa Nöjesguiden och få något ut av det, och 16-åringar skiter väl fan i om man kan få en fint lagad spätta på det eller det haket. Inte fan brydde jag mig om service när jag var tonåring. Det viktiga var att man kunde supa till relativt billigt. Allt det här beror på att skribenterna helt enkelt blir äldre och äldre antagligen. Det är viktigt för dem eftersom de långsamt, långsamt börjar närma sig en småborgerlig livsstil." Ja, det här ska jag ta upp med en av skribenterna nästa gång jag ser honom. Och vem fan åker till Solvalla och käkar? – För ovanlighetens skull avslutade jag lunchen med en kopp kaffe och en sådan där mintkaka. Utbyter några ord med översättaren och går till kontoret. För några ögonblick är livet vackert.
På lunchen råkade jag av en händelse på en av Houllebecqs svenska översättare. Men jag ville inte störa honom så jag satt på mitt håll och läste Nöjesguiden. Jag tänkte: "Alla dessa restaurang- och krogrecensioner tar alltför mycket plats! De riktar sig inte riktigt till målgruppen. 16-åringar ska kunna läsa Nöjesguiden och få något ut av det, och 16-åringar skiter väl fan i om man kan få en fint lagad spätta på det eller det haket. Inte fan brydde jag mig om service när jag var tonåring. Det viktiga var att man kunde supa till relativt billigt. Allt det här beror på att skribenterna helt enkelt blir äldre och äldre antagligen. Det är viktigt för dem eftersom de långsamt, långsamt börjar närma sig en småborgerlig livsstil." Ja, det här ska jag ta upp med en av skribenterna nästa gång jag ser honom. Och vem fan åker till Solvalla och käkar? – För ovanlighetens skull avslutade jag lunchen med en kopp kaffe och en sådan där mintkaka. Utbyter några ord med översättaren och går till kontoret. För några ögonblick är livet vackert.
2 kommentarer:
Weee en 59Fifty! se till att hålla den rak i fin nu! vilken storlek o vilken färg blev det? välkommen till familjen
svart vit text
7 1/4
ska köpa en detroitkeps när jag får råd.
Skicka en kommentar