REBEL COMMANDER

ETT OVANLIGT OINTELLEKTUELLT (ELLER BARA GANSKA OPRETENTIÖST) INLÄGG FÖR EN GÅNGS SKULL

Idag känns det mesta ganska meninglöst. Har korrat klart lite grejer för tidskriften. Borde sätta mig med min diktsamling, men jag kan inte installera InDesign på den här datorn och det är InDesign som jag arbetar med – alltid. Vissa dikter måste skrivas om mer eller mindre helt. Har sökt jobb på ett museum men får inget svar på mailet. Borde söka fler jobb, men den mentala spärren är enorm. Känner mig som ett hopplöst fall. Var ledig i fredags och gick ut och röjde som fan. Det var säkert över ett halvår sedan nu. Dansade som en besatt, halvnaken! Lyckades förolämpa några Chalmerister. Eller de var kanske inte Chalmerister, men hur som helst kallade jag dem för Chalmerister. Människor som inte läser fler böcker än sin kurslitteratur i livet och ändå tjänar fem gånger mer än vad jag tjänar har alltid skrämt mig. Men jag ångrade mig ändå eftersom jag förstod att killarna var trevliga (helt plötsligt) och att jag varit otrevlig i onödan, så jag gick och kramade dem och bad om ursäkt. De blev glada. På lördagen var jag så bakfull att jag låg och skakade av obehagskänslor hos AZL. Av någon märklig anledning hade vi börjat brottas utanför klubben. Egendomligt, men uppfriskande på något sätt. Jag känner en lätt smärta i hela kroppen nu, men det är en trevlig machofeeling över det. Att gå och jobba på lördagen var lite av ett helvete. Har ett svagt minne (det kan vara inbillning) av att min chef frågade om jag kunde några konster, om jag kunde sjunga eller spela eller nåt, och jag svarade nej utan att blinka, men egentligen är jag ju en estradör, om inte annat kan jag sätta skräck i en publik eller åtminstone väcka obehagskänslor och ett visst medlidande, spela fascist, kasta ur mig okvädingsord eller något liknande, jag kan också utan problem förnedra mig själv på olika vis, jag är en protestantisk Norman Mailer. Men allt det där förteg jag. Jag antar att de behöver hotta upp stället lite. Därav denna talangjakt. En kille i artonårsåldern menade att jag var jävligt lik Strage vilket verkligen inte är sant. Han såg själv ut som en av grabbarna (de är ju inget annat än "grabbar") i TTA. Jag är kanske en smula lik Strage, men jag är betydligt snyggare än den jäveln. Jag log, men jag kände också för att slå honom. Jävla Örgrytekids. En sån där som läser Andres Lokkos krönika i SvD och tycker att det han skriver är SANNINGEN (om livet eller något liknande). Idag har jag hur som helst ätit sushi till lunch, läst Sålunda talade Zarathustra av Nietzsche och Mutationer av Anna-Greta Leijon av Pär Thörn. Är det sant att Stalin lejde KGB att mörda John Wayne? – Nej, egentligen skulle jag inte bli förvånad om det var så. Jag drömde förresten mardrömmar i flera timmar inatt. Kunde inte vakna upp ur dem trots att jag försökte gång på gång, när jag tillslut lyckades vakna fick jag anstränga mig för att inte somna igen. Om jag hade somnat omedelbart hade jag bara fortsatt att drömma sjuka grejer. (Det är ett slags blandning mellan vanlig REM-sömn och hypnagoga hallucinationer, tror jag åtminstone. Jag vet att jag drömmer helt enkelt och drömmarna är helt störda, fyllda med konstiga ljud och paranoia. Eftersom jag gjorde misstaget att köpa en gammal typ av väckarklocka som tickar högt som fan (Kalle Anka-modell) förvandlas det monotona tick-tack-tick-tack-ljudet till olika konstant repeterade ord (samma ord) i sömnen, jag måste göra mig av med den helt enkelt). Läste Grekisk gryning – om det hellenska kulturflödet genom tiderna (2005) av Sture Linnér en stund – för han är helt oneurotisk, kanske en god människa rentav; åtminstone har han vissa dygder – och somnade sedan om. Drömde mer normala drömmar som jag inte minns något av.