REBEL COMMANDER

PANORAMA ÖVER EN KALL DAG

OVANLIGT KALL DAG. Till lunch en kebabrulle. Börjar bli helt utblottad. Ringer upp museet som jag sökt jobb på och låter antagligen en smula desperat. "Har ni läst mitt mail?" Om jag inte ens kan få ett så banalt arbete är jag ju fan körd. Hm. Det känns verkligen ruttet nu. Jag har lyckats hålla oron ifrån mig, men nu måste jag verkligen fundera på hur jag ska kunna underhålla mitt snusberoende. Det enda som gläder mig just nu är att det kommer en jävligt bra film på SVT1 klockan 22.00 ikväll, Det rätta virket.

Amerikansk Oscarsbelönad långfilm från 1983. (The Right Stuff) En flygbas i kaliforniska öknen är centrum för de tuffaste testpiloterna som senare banade väg för dagens rymdfärder. För Chuck Yeager, den förste att spränga ljudvallen, är det ett sätt att leva, inte en väg till berömmelse. När testpiloter värvas till första rymdfärden förändras livet på flygbasen. Regi: Philip Kaufman. I rollerna: Charles Frank, Scott Glen, Ed Harris, Dennis Quaid, Sam Shepard, m.fl.

Ja, det är väl det jag på allvar har att se fram emot idag, en amerikansk Oscarsbelönad film från 1983. – Idag har jag förresten läst om Japan i Piers Brendon Den mörka dalen; Panorama över 1930-talet (2000). Underhållande nog dyker min idol Mishima upp i den del av kapitlet som avhandlar kuppförsöket den 26 februari 1936 (en försök till ett liknande coup d'état försökte sig Mishima på den 25 november 1970 vilket slutade med seppuku för hans del):

I själva verket var den ström som drog dessa unga soldater till förstörelse den inhemska religiösa fundamentalismen. Ingen har analyserat detta bättre än författaren Mishima Yukio, som delade deras utopiska ambition att rena Japan från utländsk förorening och deras "upphöjda beslutsamhet att dö en fantatikers död". I sin roman Skenande hästar målar han en levande bild av deras sympati med de lidande fattiga under depressionen, deras indignation över oansvarigheten hos den besuttna klassen som tjänades av dekadenta byråkrater, korrupta politiker och ondskefullt hovfolk, deras otålighet mot den högsta militärledningens egoistiska kotteriävsen och deras sökande efter en räddning för kejsardömet. Mishimas hjälte förklarar:

Jag var förvissad om att de svarta molnen skulle skingras en dag och att Japan gick en ljus och klar framtid till mötes ... Solen är den sanna bilden av Hans heliga majestät. Om människorna bara kunde bada i dess strålar skulle de skriva av glädje. Den öde slätten skulle då genast bli fruktbar ... Men de lågt liggande mörka molnen täcker landet och stänger ute solens strålar. Himmel och jord hålls grymt åtskilda ... För att förena himmel och jord behövs någon avgörande handling av renhet. För att åstadkomma en så beslutsam handling måste man satsa sitt liv, utan en tanke på personlig vinst eller förlust. Man måste förvandlas till en drake och blåsa upp en virvelvind, slita sönder de mörka ruvande molnen och svinga sig upp i den azublå skyn.

Med andra ord: ju hopplösare företag, desto ädlare var motiven för dem som var beredda att dö för dem. [Den mörka dalen, 482-3]

Utan tvekan var Mishima rubbad på något vis, men har man skrivit så bra noveller och en så bra roman som Demaskering (1948, på svenska 1986) förtjänar man evig beundran. Dessutom är det bara rubbade författare som är något att ha överhuvudtaget. Och jag tycker inte att det är någon omogen vanföreställning, jag tycker inte ens att det är en pubertal idé, jag menar att det är så. De flesta författare som verkligen betyder någonting är inte dussinmänniskor, de sitter inte och spelar Trivial Pursuit och dricker vin på fredagskvällarna (alltså vin är ju okej att dricka, dock inte i kombination med sällskapsspel).


ROBOTIKENS LAGAR

Förresten kom jag igår, eller om det var iförrgår, att tänka på hur idiotiska Robotikens lagar var. Om man ersätter ordet "robot" mot "människa" i den första lagen: "En människa får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att en [annan] människa skadas" inser man att det helt enkelt inte är vettigt. För att åtlyda sådana lagar fordras ett självmedvetande och ett förnuft, och om en robot skulle ha ett sådant förnuft finns det skäl att sådana lagar existerar men det finns också skäl till att i tusentals och åter tusentals fall bryta mot dem. Om motsvarande lagar inte fungerar för människor – varför skulle det då fungera för robotar som om de uppnådde tillräckligt med medvetande för att ens kunna åtlyda lagar som Robotikens lagar ockskå skulle vara kapabla att fråga sig: "Varför skulle människan ha rätt att diktera våra lagar?" – Kände mig av någon anledning intelligentare än Asimov när kom på detta, men eftersom jag inte läst Asimov vet jag inte om jag är det, troligtvis inte. Om han själv insåg hur idiotisk Robotikens lagar var så kan jag ju förlåta honom att han överhuvudtaget kom på dem. – Imorgon ska jag förresten börja göra något vettigt av mitt liv.