CORTÁZARFEBER OCH KAFKA
Julio Cortázars Hoppa Hage (hans magnum opus) och hans Samlade noveller i två band dyker upp i ett paket till redaktionen. De utkommer den 5 december på Modernista förlag. Blir grymt sugen på att läsa honom. Tyvärr har jag missat honom fullständigt. Har för mig att en polare till mig läste honom på franska, men jag är inte säker. Hur kan moi ha missat ett så stort författarskap? Det är närmast obegripligt. Som att inte ha läst en rad av Márquez! – – – Hur som helst. De senaste dagarna har jag varit mer eller mindre briljant. Det har inte gått en dag utan att jag helt enkelt uppfunnit något nytt begrepp eller spottat fram en briljant så kallad "omvärldsanalys". Min svarta galla står på min sida. Den främsta av mina nya idéer kallar jag NEGATIVITETENS RETORIK och avhandlar precis detta, negativitetens retorik. Många professorer i retorik skulle antagligen hålla med om att retorik efter andra världskriget (med dess fascistiska och nazistiska missbruk av talekonsten) blir något befläckat. Man (folk i allmänhet) börjar tala om "tom retorik" och man aktar sig för "retorik". I ett slag har "retorik" förvandlats till något ont och som man inte behöver känna till. (En bildad människa – även en autodidakt som jag – vet dock att retorik är något ganska fantastiskt.) I stort sett kan man säga att retorikens marknadsvärde minskar. Om man inte tror att detta skulle bero på nazismens monstruösa illdåd samt dess mysterium som någon kallade det, då får man nog tänka om. Det är klart att man börjar lyssna lite mer lyhört på vad politiker säger efter att de och inga andra sett till att delar av Europa bombats sönder och samman, samt att åtskilliga miljoner fått sätta livet till. Men min teori går helt enkelt ut på att man kan betrakta "negativitetens retorik" som en abnormitet av Actio (ett av retorikens fem kanon) och att det som var nazismens och fascismens retorik i mångt och mycket byggde på den kusliga styrka som i huvudsak drevs fram i utförandet (men också, givetvis, i det fruktansvärda innehållet; "vi måste genomföra ett slags hygienisk profylax för att bli av med den sjukdom som judarna utgör i vårt samhälle" etcetera). Men, och det här som jag känner att jag verkligen nått någonstans i mitt tänkande, "negativitetens retorik" kan inte bindas till enbart en historisk epok eller till en viss ideologi; i alla sekter bör vad jag kallar "negativitetens retorik" förekomma, Bush använder sig av den lika mycket som bin Laden, den förekommer helt enkelt i vår tid och har förekommit också innan vår tid, det speciella med den är att den torde ha fullkomligats först efter man förstått (i samband med de psykologiska disciplinernas utveckling) hur djupt tillfredställande negativitetens retorik egentligen är för människor; det finns helt enkelt något inom negativitetens retorik som är begärligt och det på många olika plan. Ska fortsätta att utveckla den här tanken imorgon.
En annan idé jag hade handlade om Kafkas "homosexualitet". En kvinna lär ha menat att alla huvudpersoner i Kafkas verk hade en sak gemensamt, de var homosexuella och de dolde det. Ganska idiotiskt. Att påstå att Kafka var homosexuell är ungefär som att säga att Strindberg var homosexuell. Nej, jag skulle påstå att det är ännu värre att säga att Strindberg var homosexuell än att Kafka var det. För jag är rätt övertygad om att Kafka kanske begärde unga män, det finns onekligen en del som tyder på det, men att påstå att han skulle vara homosexuell är helt enkelt helt befängt. Problemet som jag ser det är att vem som helst kan läsa in vad som helst i Kafkas verk just för att Kafka är SÅ JÄVLA BRA, för att han skrev på det sätt han gjorde. Den homosexuelle kan läsa in sig själv i Josef K, men det kan också en flickjägare göra (tror jag), eller alkoholist fången i sina maror, labyrinter, stående inför en alltid sluten port (som dock är till bara för honom), eller en dissident i en nutida totalitär ideologi. Det är denna möjlighet till oändliga tolkningar som på något vis utgör en stor författares genialitet. Men var då Kafka "heterosexuell" eller kanske "bisexuell"? Dessa idiotiska läkartermer (gångbara kanske på 1900-talet men enligt min mening inte idag)… tyvärr, de biter inte på ett sådant geni, det är som att fästa etiketter på immiga glas i en bastu eller i den mest luftfuktiga av miljöer.
En annan idé jag hade handlade om Kafkas "homosexualitet". En kvinna lär ha menat att alla huvudpersoner i Kafkas verk hade en sak gemensamt, de var homosexuella och de dolde det. Ganska idiotiskt. Att påstå att Kafka var homosexuell är ungefär som att säga att Strindberg var homosexuell. Nej, jag skulle påstå att det är ännu värre att säga att Strindberg var homosexuell än att Kafka var det. För jag är rätt övertygad om att Kafka kanske begärde unga män, det finns onekligen en del som tyder på det, men att påstå att han skulle vara homosexuell är helt enkelt helt befängt. Problemet som jag ser det är att vem som helst kan läsa in vad som helst i Kafkas verk just för att Kafka är SÅ JÄVLA BRA, för att han skrev på det sätt han gjorde. Den homosexuelle kan läsa in sig själv i Josef K, men det kan också en flickjägare göra (tror jag), eller alkoholist fången i sina maror, labyrinter, stående inför en alltid sluten port (som dock är till bara för honom), eller en dissident i en nutida totalitär ideologi. Det är denna möjlighet till oändliga tolkningar som på något vis utgör en stor författares genialitet. Men var då Kafka "heterosexuell" eller kanske "bisexuell"? Dessa idiotiska läkartermer (gångbara kanske på 1900-talet men enligt min mening inte idag)… tyvärr, de biter inte på ett sådant geni, det är som att fästa etiketter på immiga glas i en bastu eller i den mest luftfuktiga av miljöer.
