GUD HÖR BÖN. Tror att jag och min lätt dysfunktionella vän G. (keyboardist) kan få en replokal centralt i stan, Masthugget. I en slags cultural community. Då kommer det att skapas många nya låtar. Problemet är väl att vi riskerar att förlora lokalen när vi väl fått den. Gud, varför är mina enda musikervänner så kaotiska. Nåja, det är ändå bra att lära känna olika typer av vänner. Har en nätvän som berättar att han suttit på psyket några dagar. Han och hans vänner läser min poesi och tycker att den är bra. Ja, då har läsare i många olika skikt, och det är BRA. – – – TTA var bra i fredags. Stod längst fram och hoppade och knödde med en massa unga människor, mest killar av någon anledning. Gjorde v-tecknet. En av grabbarna stod på scen och poserade med en litet baseballträ. Ville knycka baseballträet men stod för långt bak. Det är deras gimmick, baseballträet. Vet inte vad jag skall tycka om låtarna riktigt. Hur som helst trevligt, men jag vara nära på att lacka ur för att de började så sent. De skulle börja vid 00.00 stod det på biljetten. Men de stod på scenen ungefär vid 00.30. Började kvällen på Fotohögskolans fest på Valands Konsthögskola. Det var ett visst tryck, men alla människor kändes så vuxna på något sätt, eller om det var jag som kände mig vuxen. Fan, måste acceptera att jag blivit äldre. Öl för tjugo spänn. Bra pris. Stack dit direkt efter att TTA hade spelat på Sticky. En liten scen utspelade sig mellan mig en av killarna från THE EMBASSY troligtvis Torbjörn (programmerare?). Gick fram till honom och sa att dom influerade alla i stan. Och det är ju sant. Svensk musik nu influerar verkligen mig. Om dom kan så kan väl jag också tänker jag. The Embassykillen sa att han kände igen mig från när jag stod på Storan och dansa för ett tag sedan. Hm, var det verkligen The Embassy jag snackade med? Hm, varför skulle han ljuga om det?... Nej, jag är nojig. Hur som helst gladde det mig att jag lämnat dessa outplånliga intryck. Gick genast och skröt om saken. Ja, just det. Förutom att de inspirerade oss alla, som jag sa, menade jag också att jag skulle göra bättre musik. Hade nog kunnat säga något annat, men jag blev så uppspelt. Tror jag korrigerade mig och sa: "Nej, jag menar att jag också ska göra bra musik! Snart. Någon gång. I framtiden." Sedan ursäktade jag mig och fortsatte dansa till housemusiken. En tjej som jag skröt inför sa att jag var dansmannen för henne. Hon hade också sett mig dansa. Och en kille i min klass menade att jag borde droppa mina litterära ambitioner och satsa på dansandet. Han drev med mig antagligen. Vad folk kanske inte förstår är att mitt discodansande bara en försmak på vad jag kommer att göra på scenen i framtiden. Ha-ha! Jag är helt borta i min sång och dansmansdröm! Om jag får den här replokalen kommer jag lite närmre, en litet steg. – – – I lördags hade jag också kul. Hängde på stället där jag kanske skall få replokalen. Bondade som fan med mannen som drev stället. Satt och snackade med en truckdriver om vad konst var. Gick sedan till Klara och snackade film i flera timmar. Kom på mig själv med att vara helt aggressiv när jag snackade film. Jag hatar den svenska filmbranchen. Frågade de andra: "Är jag för aggressiv, jag känner mig skitaggro här." Men det var okej. Den här replokalsdrömmen som stod inför en eventuell realisering gjorde mig helt animerad, manierad. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar