REBEL COMMANDER

PALME, CASTRO o. nån där i mitten som torde vara LISBET. – – – Känner mig som en idiot. Om jag hade haft 20 000 spänn i min plånbok, eller i buntar i fickorna, vad fan som helst, hade jag inte känt mig som en idiot och jag hade heller inte behandlats som en idiot. Eller snarare så hade jag inte känt mig behandlad som en idiot. Går in på banken. Vill ha en utskrift av mina senaste transaktioner, ett kontoutdrag. Det kostar 20 kronor säger en flicka i min ålder. Hon har arbetat där två veckor. Kul för henne. Jag har inte ett öre. Men jag behöver de där papprena för att få soc. Moment 22-situation. Detta förklarar jag med mycket rak rygg. Jag BEHÖVER papprena för att få pengar, jag har INGA pengar, jag är KUND här. Hon går bort och talar med sina mer äldre och erfarnare kollegor och skriver sedan utan papprena åt mig. Så är det. Man skall känna in kundens desperation. Man vill inte att kunden ballar ur inför en massa andra kunder. Och om det gäller 20 spänn, ja, då får banken liksom backa. Vara lite smidig. Två jävla A4-ark 90g m2. Jag hade garanterat ballat ur om hon inte hade gett mig dom. Jag hade garanterat börjat gråta. Kände mig verkligen, verkligen fattig. Sedan iväg till soc. Där kan jag inte beställa tid med någon. Så jag får ringa. Gå därifrån och ringa någon som jag, när jag är där, kan se genom ett glasfönster, den som jag skall ringa sitter där i ett bås. – – – När jag senare ringer och kommer till växeln har personen i växeln ballat ur. Hon menar att den är 11.30 när den i själva verket inte ens är 11.00. När hon insett att hon har fel kopplar hon mig vidare. Talar med en av socialtanterna som skickar över min akt till någon som har hand om studenter. Hon menade att jag kanske inte skulle kunna få socialbidrag eftersom jag inte sökt ordentligt med jobb. Men jag kommer fan att åberopa mina lätt psykiska problem. Ja, det tänker jag verkligen. Vore det bättre för dem om jag helt enkelt blev hemlös? Vore det bättre. Vore det bättre för dem om jag tvingades bo på gatan? De måste räkna med att vissa människor har problem med saker som andra tycker är HELT NORMAL. Skaffa sommarjobb. Visst inga problem! tänker ju någon. Men för mig är det inte så. Ett samhälle som inte räknar med detta är inte ett humant samhälle! Jag menar, jag erkänner ju att det är så. Jag har vissa problem. Det är så. Det vore ju dumt att inte erkänna att det är så. Har lättare för andra saker vad fan ska jag säga. – – – Hur som helst är fattigdomen ett problem. Men också ett litet äventyr. Eller man skulle ju åtminstone kunna se det så. – – – Ikväll ska jag trösta mig själv med Simpsons. De har börjat visa två Simpsonsavsnitt i rad nu på 6:an. Det är grymt. Även om jag har sett vissa avsnitt tidigare kan jag ändå med att se dem igen. Det är som meditation.