
ANONYME PARMI LES ANONYMES. – – – Underbart. Får ut 60 spänn från en butik. Köper en dosa snus och en kaffe att ta med. Ja, det känns verkligen bra. Igår hade jag en sådan abstinens att jag började bli rädd för mig själv. Gick ut i regnet 00:00 med ett paraply som förstördes av vinden. Gick till en automat. Men naturligtvis hade inga pengar trillat in. Slog med paraplyet på en vägg. Bilder ur storfilmen Gladiator flimrade förbi. Jag ville ha ett svärd. Jag ville svinga det mot någon. Den enda ångest jag har handlar numera om nikotin och koffein. Gick till en annan automat. Samma där. Bara att acceptera. Hade övertrasserat mitt konto. Gick hem i regnet igen. Några timmar senare delade jag ut tidningar. Lätt duggregn. Den värme som nästan fått mig att svimma andra morgnar hade försvunnit. De tropiska nätterna tycks vara över, åtminstone för ett tag. Rekordtid igen. 1 timma och 25 minuter. – – – Ingen Dagens Industri idag. Synd. Jag börjar älska DI. Annars hade jag aldrig fått något grepp om hur stor till exempel rymdindustrin är i Sverige. Hur stor den kommer att bli. Ett företag har till exempel skapat en satellitmotor som är stor som en enkrona. Ett annat företag har utvecklat ett bränsle som består av FLYTANDE SALT. Det skall förhoppningsvis komma att ersätta det cancerogena drivmedel som används idag. Naturligtvis är det ett cyniskt amerikanskt företag som har monopol - mer eller mindre - på detta för naturen och människorna sämre bränsle. – – – Har börjat strukturera mitt liv en aning. Skall skaffa mappar som jag skall lägga mina papper i. Det skall bli ordning och reda. Fan, varför har jag inte tänkt på detta innan. – – – En del människor skickar verkligen in sjuka texter till min tidskrift. Herregud. Har jag verkligen gjort mig förtjänt av detta? Antagligen. – – – Gör en massa research till min roman. Det är kul. Har lagt upp ett schema för allt som skall skrivas. Organiserat det hela. – – – Väntar på mina kontaktlinser. De jag har använt nu i över en månad försöker jag bara använda när jag delar ut tidningar så att de inte slits ut helt. Det är jobbigt, det fungerar. – – – Det finns så mycket man kan göra på nätet som jag glömmer av hela tiden. Skulle kunna läsa THE GUARDIAN till exempel. Ja, det ska jag göra.

4 kommentarer:
jag fick ett mail från the Guardian för en månad sedan där dom välkomnade mig som ny prenumerant, fick också ett lösen ord och ett användar namn till deras medlemssite. mycket märkligt. änså länge har inte matte snott mina pengar, och jag har oväntat fått mer stålars, så nu e jag back on top igen.
Men jag vet precis hur du har det. jag är skyldig en butik i bergsjön över 800:- som dom aldrig kommer att få se om jag inte blir snuskigt rik. Men jag vågar inte gå på sirius gatan mer.
"Jag vågar aldrig gå på siriusgatan mer" - Jag ska göra en låt med den textraden!
Men är inte the guardian gratis?
Skicka en kommentar