REBEL COMMANDER

VARM, VARM DAG. Känner mig forfarande bakfull sedan i torsdags. Var på Rio Rio, THE GLORY BOAT. Uffie och några engelska dj:s. Om jag skall vara ärlig tyckte jag att Uffie spelade lite alltför konstnärlig musik. Folk som stod framme vid scenen var oförmögna att röra sig eftersom det helt enkelt inte gick att röra sig till den musiken. Dansgolvet på takplanet var helt dött. Men när de engelska killarna kom igång blev det mycket bättre. Då var folk skitfulla. Pojkar och flickor i kanske världens fulaste masker (Butterick's?) ramlade omkull på dansgolvet och fick hjälpas upp. Kan ha berott på att golvet var snorhalt efter allt SKUM som sprutades ut över oss. Det var jävligt fräckt. Som snö. Det gav det hela en närmast pervers känsla. Dansade tills de stängde vid tre och sedan traska jag hem. Som sagt är jag fortfarande lite bakfull. Konstigt nog ingen jätteångest, men ändå lite. Tryckte i mig tre Panodil dagen efter. Man måste ju förstå att det är rent fysiskt. Ågren är som en lättare form av depression. Det viktiga är att inte stanna i den depressionen. En metod är naturligtvis att vara konstant berusad. Men det är ju inte bra. – – – Har börjat med mitt Bukowskijobb. Ska dela ut tidningar i mitt kvarter. Den första veckan kommer bli skitjobbig. Människor kan ju ha tre, fyra olika namn på dörrarna. Sambos sätter ut båda namnen. En del vill att man lägger tidningen utanför dörren. I och för sig förståeligt. Det hände inget underligt under min första natt. Annars talade de en del på introduktionen om säkerheten. Om det kommer någon full jävel och vill ha en tidning: "Ge honom en tidning!" Annars är risken stor att man hamnar i slagsmål. Detta fick jag höra många gånger. Men det är bra. Jag vill inte ha en kniv i magen på grund av GP. – – – Hade ett litet releaseparty i torsdags också. Hade ett helt galleri som jag kunde pynta upp. Så jag öppnade in design, tankade hem så många konstiga bilder som möjligt, och började layouta dem i konstiga kombinationer. Typ bilder (i färg) på Madonna och en MiniUZI och ett cigarrettpaket överlappande varandra. Gjorde femtio A4:or med sådana konstiga kombinationer och satte upp de på väggarna under namnet ART LIKE CRYING. Det blev ovanligt bra eller kanske ovanligt dåligt på ett ovanligt bra sätt. Med tanke på vad jag sett Valands konsthögskoleelever göra så tyckte jag inte alls att det var dumt. Det hade nästan kunnat vara seriöst. Ville först inte läsa mina dikter, men S. slog mig på axeln jävligt hårt tills jag gav med mig. Det blev en fin och självutlämnande uppläsning. Det roligaste var att det kom ett par knepiga gubbar på releasen som har galleriet som sitt vattenhål. En gick på Antabus och hade varit skådis på Dramaten. Efter att jag och Anders läst våra grejer skrek han: "Nu förstår jag varför jag går på Antabus!" och folk skrattade. Specifikt Anders text handlade om konstiga saker man tänker och gör på fyllan. Det gällde mina dikter också om jag skall vara ärlig. Vi gav ett intryck av att vara närmast totalt dekadenta. Den andre gubben var trubadur och hade varit ordförande för Konstnärsförbundet. Fint besök.