MÄRKLIGA DRÖMMAR. Drömde om Whoopie Goldberg. Hon satt i en taxi, åkte på landsväg någonstans, långt utanför stan. Plötsligt sa hon till taxichauffören att stanna bilen. Bilen stannade och hon klev ut på en åker, gick fram till ett par stora flygplansdäck som fallit ner från himlen och tog på dem. Hon fick någon slags "känsla". Hon gick tillbaka till taxin. Sedan såg jag hur hon körde taxin medan taxichauffören sov. Sedan hörde jag en kommentatorröst som avslöjade att allt handlade om en film: "Om den här filmen hade varit bra hade det också varit rätt genialt att ge Whoopie Goldberg den här rollen, en roll som hon inte alls KAN spela. Ingen humor. Ingenting sådant. Knappt några repliker. Men här har filmskaparna tänkt fel." – – – Lite pengar för recensionen har äntligen satts in på mitt konto. Undebart. Den här gången skall jag fan bunkra upp med kaffe och snus. Har börjat äta mer och mer nu. Inte konstigt med tanke på mitt smått fysiskt ansträngande arbete. Idag slog jag mitt rekord. 70 minuter. En uteliggare sov i en av trappuppgångarna. Jag la tidningarna vid porten. Kände inte för att kliva över honom. Tragiskt. Men det är som det är. Hade velat se Five Easy Pieces (1970) som visades igår. Men den började 23.55 eller nåt så jag hade ingen lust. Skall tydligen vara en av Jack Nicholsons bättre filmer. Har inget behov av film just nu i och för sig. Vill bara se Violent Cop. – – – Att träna vaderna är jättetråkigt, men det måste göras som allt annat. Om man har ett komplex som man faktiskt kan göra något åt - ja, då bör man göra något åt det. – – –
Drömde en annan skitkonstig dröm. En japansk geisharobot satt vid ett bord i min lägenhet. Utspelades i farmors och farfars lägenhet på Hisingen förresten. Hon gick inte att stänga av. Just när jag skulle lägga mig började jag höra en jobbig synthmusik och hon började måla små teckningar automatiskt. Det var en smula kusligt. Måste få stopp på det här tänkte jag. Hon störde min nattsömn. Min far hjälpte mig. "Håll henne medan jag förstör hennes material", så han tog ett grepp om henne. Jag förstörde hennes papper och hennes pensel, och en massa sushi som hon gjort. Jag såg på henne att hon blev rasande. Var rädd att hon skulle sparka ner mig. I och för sig hade jag nog Asimovs ROBOTIKENS LAGAR i bakhuvudet. "1. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att en människa skadas" etc. På något sätt föll hon i bitar. Vi beslöt att slänga hennes kroppsdelar på olika ställen så att hon inte skulle kunna bygga samman sig själv igen och komma tillbaka för att hämnas. Hon vägde inte mycket. Det här kommer att bli enkelt, tänkte jag. Det var som en slags skilsmässa.
4 kommentarer:
Du har nog sett lite för mycket film nu, kanske skall ta en paus? När kommer du att lägga upp länkar till din musik så att man kan få höra lite.
Eftersom min kollega är ett dope head tror jag att min musikkarriär ligger på is. Tyvärr eftersom vi nu har en replokal - mer eller mindre. Men jag skriver i alla fall lyrics.
jag är också mycket intresserad av att höra era alster, du kan ju lägga upp dina lyrics så kan vi föreställa oss hur du skulle låta om du sjöng dom
alltså jag tror att ni kan glömma min musik på ett bra tag. det kommer ta flera år till dess att jag kan lära mig att göra min egen elektroniska musik och det kommer ta år till dess att jag kan spela gitarr (vilket jag faktiskt skall försöka lära mig), men när jag väl kan göra den musik jag vill behöver jag inte kompromissa eller vara beroende av miffon.
och jag tänker inte lägga lyrics bara så att folk kan sno dem. det är osmart.
Skicka en kommentar