REBEL COMMANDER

VAD FAN ÄR MENINGEN MED DET HÄR LIVET. Det finns helt enkelt ingen mening. Igår låg jag i sängen i 14 timmar, och jag var inte ens trött. Eller det är klart att det finns en mening med livet. Man bör ha så trevligt som möjligt. Varför skulle man inte ha så trevligt som möjligt. Men de tänker en del: "Jag vill leva så bra som möjligt, på ett bra sätt vill jag leva". Men gör det då din jävla idiot. Att ha det trevligt i livet, att se det som en mening med det, med sin existens, motsäger inte att man kan leva på ett mer eller mindre morallagsmässigt - kollektivt - sätt BRA liv. Det handlar ju inte om det. Om man är en OND människa så har man problem. Då är man ett problem. Bara en OND människa är ett problem för andra människor. En människa som till exempel är en belastning för en INSTITUTION är inte OND. Psykotiska människor är inte onda. Vi stänger in dem i väntan på att de skall friskna till. Ändå är det kanske just det friska samhället som gjort dem sjuka från början. Det som Deleuze menar är ett schizofrent samhälle. Ja, det är det liberalt kapitalistiska samhälle vi lever i. Ingenting med detta samhälle är i grund och botten dåligt om man inte tänker. Det är om man tänker OCH saknar humor som detta samhälle blir mer eller mindre olidligt. Humor är visdom på det sättet. Jag säger ju inte att jag är olycklig. Jag är alls inte olycklig. Tvärtom. Om jag blev uteliggare imorgon skulle jag antagligen vara ganska lycklig. På något vis skulle jag - mycket väl - kunna se det som höjden av frihet. Naturligtvis skulle jag snabbt brytas ned. Men varför? Det är så mycket som människor ser. Om människor ser på en att man verkligen är hemlös till exempel. Ja, hur känner man sig då. Blickarnas makt är så stor. Att inte bli sedd. Smärta. Att bli sedd på med en slags kall och likgiltig blick. Smärta. I det innersta av Afrika är det är givetvis den vite som är Negern. Även de medelsvenssonidioter som skickades in amazonas för att umgås med infödingar där under någon vecka förstod efter ett tag att vissa saker i livet faktiskt är viktigare än andra. Men det där skitprogammet var ändå djupt tragiskt. En flicka hade tagit med sin locktång i tron att det skulle finnas eluttag i djungeln. Hon värmde upp locktången på en sten. Vilken fruktansvärd idioti. Själv längtar jag till djungeln. Igår såg jag DANSAR MED VARGAR. Jag ville också måla mig i ansiktet. Skjuta med pilbåge. Måste jag gå med i scouterna eller nåt? Nej, jag tänker verkligen inte gå med i scouterna. Det vore helt perverst. – – –

Har inte skrivit på länge här. Egentligen har jag mått alldeles för bra för att skriva och efter Whoopi Goldberg-inlägget kändes det som om jag nått något slags mål. Har inte ens skrivit poesi. Eller egentligen har jag inte skrivit något. Först idag som jag börjar må dåligt över allt jag måste fixa för att LÅNA pengar av Soc. och för att jag inte har någon snus. Livet. Livet är skit. Men som jag sa var för några dagar sedan livet fantastiskt. Och när jag kommer hem kommer jag antagligen att le (av någon slags glädje) i spegeln innan jag går och lägger mig och somnar och vaknar lagom till den där FÖRINTELSE-dokumentären på TV4 om jag nu orkar se den, antagligen ser jag lite på den innan jag ser på THE LAST PICTURE SHOW. Å andra sidan har jag ju sett hur många dokumentärer om AUSHWITZ (eller hur fan man nu stavar till Konzentrationslager Auschwitz-Birkenau)som helst. Kan ju allt om det där. DANSAR MED VARGAR är fortfarande en bra film. Men den kanske kortare versionen är bättre än DIRECTORS CUT. – – – Ser vem som helst framför mig, gärna en känd person som i sitt ungdomliga övermod tror att han eller hon är något, och sedan hur jag skjuter den personen i pannan med en ljuddämpad Walther PPK. Nej, glöm det. Jag vill slå min socialhandläggare i ansiktet. Varför, varför måste de vara så jävla jobbiga. Och varför, varför måste jag vara så jävla jobbig!!! Jag vill att allt ska gå enkelt och fint. Helvete.