LE PEN HAR BARA ETT MÄNSKLIGT ÖGA
NY MEDLEM I PARTIET. Ja, jag gick helt enkelt till kontoret och blev medlem. Jag är nu med i Partiet. Den 9:e börjar kursen för nya medlemmar. Känner mig stört normal alltså. Helt reko. på något sätt. Det är lite skrämmande Men jag har också börjat se mina medmänniskor på ett annat sätt. Igår åkte jag spårvagn genom stan. Tittade på människor och tänkte: "Där är dom, mina bröder och systrar!" Och de äcklade mig inte en sekund. Det kändes som om människor log mot mig - och jag log mot människorna. Jag var artig. Allert kan man säga. Tänkte också: "En dag skall jag styra över er alla. Oavsett om ni vill det eller inte." Men riktigt så lär det ju inte bli. Och det är inte ens det jag är ute efter. Men det var en otrevlig trevlig tanke. Om jag har sjuka idéer kommer de ju att slänga ut mig. Så det är bara att ta det lugnt; dra ner på megalomanin. Vad jag drivs av är faktiskt – först och främst – av idén att samhället inte skall skita i de svaga, men jag delar förstås också Partiets grundläggande ideologiska idéer (trots att de svikit dessa nu under så många år). Om Partiet har problem med att föra ut eller genomföra dessa idéer så måste jag ta reda på varför. Det handlar också om ren bildning för mig. Jag skolkade på lektionerna i samhällskunskap i gymnasiet. Jag var på en lektion. Den var ungefär lika spirituell som en begravningsceremoni. Ja, fan, en begravningsceremoni är fan mer spirituell. – Och om Partiet är helt knas kommer jag att gå med i något annat parti och om det är knas kommer jag att skita i det hela. Men man kan nog anta att det är rätt knas alltihop. – – – Läste förresten att Sverigedemokrater blivit hotade. Är detta förvånande eller? Le Pen miste ett öga i ett slagsmål med en uppretad folkmassa en gång. Han bär ett porslinsöga idag.
2 kommentarer:
Du e allt ena reckte såsse
Ja, det VÄRMER att du gillar Maxence Gabbi. Även min kompis Sara tycker att det är jävligt bra. Folk fattar att HÄR finns det någonting. Det är inte bara roligt på något sätt. Det gör mig uppriktigt lycklig att det är så. Nåt stort är jag fan på spåren och jag vet. Nu handlar det bara om att avsluta det hela. Det tredje kapitlet är skrivet och det fjärde är på gång. Och det är fan inte ordinary gay-lit. Det är något annat. Just nu är jag jävligt såld på Pierre Bourdieu och jag försöker se om jag kan använda något ur hans La Misere du Monde för romanen. Även gay-lit, som är så fruktansvärt tendentiös allt som oftast, så avhängig det homosexuella subjektets artificiella värld (av fantasier), borde ses och läsas som rena SOCIALA KONSTRUKTIONER, lika mycket som all annan litterär produktion bör läsas på samma vis. - - - Ja, du och jag och din bror borde helt klart föra mer diskussioner i framtiden. - - - Tror också på ett annat språk för Maxence. Naturligtvis måste den få en genial engelsk översättning - för vi lever i den världen nu, där det engelska språket är det viktigaste, det är inget snack om den saken -, det är det viktigaste av allt. Detta är jag helt medveten om. Den svenska publiken är inte den enda publiken. Inte för ett sådant verk.
Skicka en kommentar