REBEL COMMANDER

WHO'S AFRAID OF VIRGINIA WOOLF?

EFTERSOM DITT LEGITIMATION gick ut i februari kan jag tyvärr nte hjälpa dig med den här transaktionen." Fan, fan, fan! Nu måste jag leta upp mitt pass som jag "gav bort" på fyllan. Ta hand om min mobil och mitt pass sa jag till en kvinna som är miljonär idag. Hon gav bort min mobil till sin chaufför och förla mitt pass någonstans i sin jävla lägenhet. Jävla människa! Måste få tag på henne på något sätt. Ringer Ida. Ringer G. Dessa jävlar svarar inte ens. Förmodligen ute och super någonstans. Jävla människor. Hur skall jag kunna sköta företaget nu? – – – På måndag skall jag på Krakow och träffa några nya kollegor. Det skall bli intressant. Man är 25 och börjar tas på allvar. Som jag redan förklarat tror jag helt enkelt att det också är så att man i den här åldern faktiskt har mognat en smula. Man vet att man inte kan skriva vad som helst. Man har LÄSARE. På tisdag kommer tidskriften att vara huvudrubriken i Nöjesguidens del i METRO Göteborg. Underbart. Det är trevligt med kontakter. Jag vill verkligen att Belfrage, som jag verkligen tycker är Nöjesguidens stora behållning, skall få upp ögonen för mig, jag vill att han skall tycka om mig – det innebär ju att andra personer av den karaktären kommer tycka om mig. Det är bra. – – – De senaste dagarna har jag läst marknadsföring på skolan. Det har varit dödligt intressant. Alltså DÖDLIGT INTRESSANT. Varumärken har alltid intresserat mig, men jag har aldrig haft riktigt haj på hur man arbetar med varumärken. Det är viktigt helt enkelt. Föreläsaren var helt otrolig. Tyvärr försov jag mig i dag och kunde vara med på lektionerna men jag antar att de hade varit utmärkta. Ja, föreläsaren… jag ville bli som honom. Han är en av de bästa vi haft. Skönt att slippa vänsterindokrineringen också för ett slag. – – – De senaste dagarna har jag haft en fadd smak i munnen. Snusen har inte smakat någonting. Nu börjar det gå över. Kanske handlade det bara om en lätt förkylning. Skall ändå försöka dra ner på snusen. Det är ingen höjdare längre att stoppa in en prilla. Det är dessutom osmakligt i allmänhet. De senaste dagarna har jag försökt att röka lite mer. Men det är ju också osmakligt. Kanske snyggare i och för sig. Definitivt farligare. – – – Igår gjorde jag förresten ett sjukt jävla bokköp. Plockade åt mig Orlando i pocket och en annan pocket av Virginia Woolf som hette Ett eget rum och andra essäer. Betalade utan att tänka efter. Sedan såg jag att Ett eget rum hade kostat 200 spänn, 200 spänn för en jävla pocket! Men det var ju ingen vanlig pocket. Det var en PRINT-ON-DEMAND-POCKET och de får tydligen vara hur dyra som helst. Det kändes surt. Men jag har lovat mig själv att börja läsa Woolf och jag ångrar mig inte. Orlando är så jävla bra att jag kreverar! Hon skriver helt enkelt bättre än vad jag någonsin hade kunnat tro eller drömma om. Att läsa Orlando är nästan en erotiskt jävla upplevelse. Förutom ett suveränt språk i allmänhet tycker jag att genialiteten ligger i hennes HASTIGHET, man tröttnar inte, man vill läsa vidare, som när man är ute och joggar och tycker att det är så trevligt att man inte kan sluta nästan; det handlar inte om flyt bara, utan om en slags VELOCITY. Ja, idag ångrar jag att jag inte läste Woolf för längesedan, men om jag skall vara helt ärlig tror jag att jag helt enkelt haft min förutfattade meningar om kvinnliga författare – ja, eftersom det är så kan jag ju lika gärna erkänna det. – – – Apropå kvinnliga författare läste jag en intervju med Stig Larsson i tidskriften SEX igår. Jag skulle gärna vilja förstå vad poängen är med Kristina Frostenson och Ann Jäderlund, men om jag skall vara helt ärlig gör jag inte detta. De har beskrivits som Stig Larssonepigoner båda två, men jag tror inte att det är sant någonstans. Stig Larssons poesi är jag, i ärlighetens namn inte heller så intresserad av, men jag har varit det. Det berodde mer på att jag älskade Stig än något annat. Vad är poängen med Frostenson och Jäderlund - så som jag ser det är de bara skamlöst pretentiösa. De har inte ens den sjuka humor som Stig Larsson har - och vad är det då för mening att läsa dem? Jag har faktiskt försökt att tycka om Frostenson och Jäderlund, men de har bara inte gått. Jag har försökt. Det är inte det att jag tycker att Frostenson och Jäderlund är dåliga. Det säger jag inte. Vad jag säger är att de är TRÅKIGA. – – – Det är lite läbbigt att plötsligt betraktas som en vuxen person, men samtidigt är det givetvis skönt. Nu kan man börja ta betalt för sina fantasier. Det är egentligen suveränt. Men samtidigt ställs allt högre krav på en. Det har jag å andra sidan inte så stora problem med. Min senaste recension blev förresten inte så bra. Jag skulle skriva om en japansk författare och plötsligt slog det mig: jag kan ingenting om Japan egentligen. När det kommer till svenska författare kan jag ändå dra vissa slutsatser kring vad som formar en författare. Man har ett sammanhang. En historia som man delar med sina generationskamrater. Tendenser i samhället som tvingar en att inta en viss ståndpunkt, estetiskt eller politiskt. Men när det handlar om ett annat land är det svårare, speciellt om det inte är ett europeiskt land. USA har man ju koll på. I Sverige är vi ju nästan ALLTFÖR AMERIKANSKA. Jag vet mer om amerikanska popkonstnärer än vad jag vill veta om amerikanska popkonstnärer. Jag vet mer om Andy Warhol än vad jag vet om afrikansk, indisk och asiatisk konst sammantaget! Det är skrämmande. Parametrarna är västerländska, eurocentriska. Det är bara så. I min klass som består av närmast enbart vänstermänniskor är vi stolta över våra iBooks. Vi älskar våra iBooks. Det är bara så. Jag tror ingen skulle förneka det. "Älskar du din iBook?" – "Ja." "Älskar du din iPod?""Ja, det gör jag." "Tar du din iBook/iPod till din blivande maka/make?" "Ja." Det råder inga tvivel. Det finns ingen nåd.