torsdag 2 november 2006
Har gigantiska jävla sömnproblem. Det är alltid samma sak. Jag ställer om dygnet. Natten till igår sov jag i 16 timmar, och natten till idag satt jag uppe och skrev. När man är utmattad kommer man på saker, eller snarare: någonting "släpper"; plötsligt kan man skriva det där som man givetvis inte kunde skriva när man var klarvaken klockan tolv på dagen. Det krävs att timmarna går. Det sliter ut en. Ser mig i spegeln. Ser fan drogad ut. Om man hade varit en tjej hade man kunnat dölja det hela med smink, eller ja, det hade man väl kunnat ändå kanske, men det hade ju garanterat synts. Har i alla fall fått tag på ett par kartor med sömntabletter. Skall ta en tablett den här gången. Två var för mycket. En borde räcka. Livet, livet, livet. Vad gör man? Jag vill bort från det här lilla, lilla landet. Men vad fan ska jag göra i ett annat land? Ja, ja, jobba, plugga, vad som helst. Som alla andra. Jag önskar att det fanns kontinenter kvar att upptäcka, vita fält på världskartan. Det finns förvisso platser i Amazonas där ännu ingen satt sin fot. Det finns små djurarter att upptäcka som ännu ingen sett, som ännu ingen blivit stungen eller äcklad av. Jag vill bli Indiana Jones. På Mars har ingen varit, men där kommer jag aldrig att få sätta en fot. Måste fixa pengar så att jag kan fly det här landet. Sticka till Japan. Ja, Japan vore något. Totalt obegripligt. Elvis sjunger på sin båt. Dockhuvudet har satts på en pinne. Jag visste att det skulle ske förr eller senare. I fredags dansade jag i alla fall som fan på Nef. Det var roligt, men jag tar så allvarligt på dansandet att jag glömmer att ragga upp någon. Ja, det är inte så viktigt i och för sig. Har alltid undrat varför jag föredrar scenen framför det vanliga golvet. Häromdan fick jag reda på att det inte bara handlar om min narcissism - att jag vill synas: sviktande golv är helt enkelt lättare att dansa på, sviktande trägolv är helt enkelt bättre än betong och sten, betong och sten är dåligt för i längden pajar man sina knän och leder. Detta hade jag helt enkelt ingen aning om! Men det är helt jävla logiskt. När man rör sig på ett golv som sviktar så får man tillbaka en del av den rörelse som går neråt, man kan likna det hela vid att man rör sig på en studsmatta. Gud, jag är så trött att jag är hög. – – – Det sämsta med Japan: det är kallt på vintern. Känner mig ångestladdad. Nej, jag skall inte vara så introspektiv. Har börjat känna julkänslor. Fick en känsla i morse: vad mysigt det är, lite snö ute, här inne är det varmt, det är bara glögg som fattas, det är vinter nu, jag skulle kunna sätta upp en adventsljusstake i fönstret. I förrgår köpte jag läsglasögon. Jag fick hur som helst en känsla av att det var jul och fint. Det är i och för sig inte jul ännu, men jag fick ändå en känsla av fint och jul, som om julklappar när som helst skulle kunna öppnas, när som helst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


2 kommentarer:
Lyssna på: Nat King Cole - Chestnutts rosting on an open fire.
Världen bästa jul låt. jag lyssnar på den året runt med jämna mellanrum eller om jag behöver känna mig lite mysig. Jul känslan e grymt fin. funkar ändra fram till mitten av december, sen blir det helt olidligt. Överdos. Sommaren är bäst att känna sig julig på. Jag låtsas att jag är i LA och firar jul, det e en av min favorit fantasier.
Kom till Berlin o gör LIA 4. Du har boende fixat och en stad full av äventyr! kom kom.
Ye, I’m comming.
Skicka en kommentar