REBEL COMMANDER

VAR ÄR REVOLUTIONEN?

Dricker automatkaffe ur en Europaparlamentetmugg (www.europarl.se). Igår somnade jag ungefär vid tolv. Gick upp ungefär 08.30. Eller vaknade åtminstone då. Dissade Upplysningens dialektik häromdan och står i princip fast vid vad jag sa. Översättarna, Lars Bjurman och Carl-Henning Wijkmark, använder, anser jag, i onödan svåra och komplicerade ord där enklare och okomplicerade ord skulle kunna användas. Å andra sidan. Jag har också använt svåra ord någon gång. Jag har också gjort mig skyldig till term- och glosafascism. Det är bara så jävla onödigt. – – – Bläddrar i en bok om hundar - och jag blir glad! – – – Minns inte vad jag drömde inatt heller. Propavan hjälper mig verkligen. Men om jag skall vara ärlig är jag mer produktiv när jag sitter uppe på nätterna och är totalt neurotisk. Hur skall man ha det egentligen? Skall man sova på nätterna och bevara sitt välbefinnande, sin sinnesro och vara mer eller mindre improduktiv, eller skall man vara vaken på nätterna, neurotiskt, liksom påtänd av sömnlöshet och vara produktiv? Ja det är ett evigt dilemma. – – – Imorgon får jag i alla fall mitt CSN. Underbart. Antagligen går jag som vanligt till Nef, men egentligen borde jag hålla mig därfirån, det är inte bra att supa skallen av sig varje fredag. Lördagen försvinner som i ett töcken. Å andra sidan måste man ju få ha roligt någon gång i veckan. Har förresten börjat göra armhävningar och sånt igen. Hade legat av mig ett tag där. Det känns bra. Ett hälsotecken. – – – I måndags var jag hos min far. Det var intressant. Intressant att Nose och hans farsa tror sig ha ADHD. Jag skall inte påstå att jag vet vad det är riktigt, men det låter ganska allvarligt. Min egen far brukar tala om sig själv som en borderlinepersonlighet - men han har antagligen ingen aning om vad det är. Jag vet inte ens om det är en riktig psykiatrisk diagnos. Man har sina up and downs naturligtvis, men så är det väl för de flesta människor. Om jag skall vara helt ärlig känner jag mig förvånansvärt stabil. Men om man berövade mig möjligheten att skriva. Ja, då skulle jag antagligen bli helt jävla galen. Skrivandet har räddat mig. Ungefär som jag tänker mig att Micke Persbrandt har räddats av skådespeleriet. Han har vissa psykopattendenser; om han inte var skådespelare skulle han förmodligen vara en rätt tungt belastad kriminell. Det är i alla fall min teori. Jag vet inte vad jag själv skulle vara om jag inte var författare. Antagligen någon helt annan. Eller, ja, det är klart jag hade varit någon helt annan om jag inte hade varit författare. Såklart. Spelade schack med min far förresten. Det blev remi. Jag har spelat schack på instantchess.com några dar i rad nu. Första gången gav jag upp, andra gången förlorade jag (mot en kanadensare) för att jag tog för lång tid på mig (!). Fruktansvärt irriterande. Jag var ju bättre än honom! Kändes åtminstone så. (Min tro på att hjärnan vid 25-årsåldern liksom är FÄRDIG på sätt och vis har stärkt i och med mitt schackspelande. Jag är övertygad om att man blir mogen först i den här åldern - ungefär.) Förklarade Bourdieus sociologiska metoder för min far. Inte tvärtom. Ja, det är ju ett tecken på att man är vuxen på nåt sätt. – – – Kampen om över människors tänkande fortsätter. – – – Bourdieu menade att de intellektuellas autonomi var hotad. Men är den inte alltid hotad? Har den inte alltid varit hotad? (Lite kul att slänga in sådana funderingar här och var.) Martin Hägglund är en intelligent kille. Rätt snygg. Irriterande. – – – Egentligen borde jag fixa en ordentlig praktikplats. Kanske på Bonniers eller nåt. Känns bara som om det är för mycket jobb med att fixa bostad i Stockholm. Alltför jobbigt. Verkligen alltför jobbigt. För eller senare måste jag flytta till Stockholm. Känns så i alla fall. – – – Egentligen är jag rädd. Men det är det många som är. Jag vill ligga i min säng och äta bullar. Nej, det är fan inte vad jag vill. En dröm kommer alltid vara att få uppleva en revolution. Men den revolutionen är bara en dröm. (Och jag förstår ju att den är helt infantil!). Ungefär som Greiders dröm…

Vi behöver konflikter, politiska konflikter
som uppenbarar de sociala konflikter
som blivit allt hårdare bara denna höst,
men som ännu vilar där, i stort
sett oförlösta, inne i varje människa.
Och vi behöver de nya ännu namnlösa
profeter som står där i ett människohav
med en ny jord i ögonen och lyssnar och sedan
når ytan någon helt annanstans.
Vi behöver ett slags grundläggande upprördhet,
den upprördhet som det radikala tänkandet
i sista hand måste vila på
för att verkligen betyda någonting.
Ty den som är upprörd är aldrig nostalgisk,
den som är upprörd är alltid ny
och oprövad inför världens villkor.
Och den grundläggande upprördheten föds
i mörker, i november, när anletsdrag
och skymning smälter samman:
Vänstern börjar nu om,
trevande och osäkra börjar vi nu om.
(Göran Greider, Aftonbladet 2006-11-17)