REBEL COMMANDER

HP LaserJet 1018

Gick in i en vanlig jävla databutik igår och köpte en HP LaserJet 1018. När jag kommer hem och försöker installera skiten fungerar det inte. Börjar misstänka att något inte står rätt till. Hur som helst ringde jag HP idag och frågade om saken. Det visar sig att de flesta HP-skrivare helt enkelt inte har drivrutiner till Mac.

HALLÅ! Vad fan, är de helt rubbade på HP?

Hawlett-Packard har 150 000 anställda. Håller till i Palo Alto, Kalifornien. Grundades 1939. Har en omsättning på tusen miljarder kronor. Hawlett-Packards motto är Invent. Ja, men invent en jävla drivrutin till Mac då era fucking bastards! – På mitt kvitto står det "inget öppet köp", men vad fan. Om de säljer sådant som inte fungerar till Mac. Ja, vad fan är deras problem. Servicekillen sa att 1022:an hade drivrutiner till Mac och det var ju den jag mycket väl hade kunnat köpa om den inte hade kostat några hundralappar mer. Fan, fan, fan. Jag var verkligen på skitgott humör imorse. Tränar mina ben och märker något slags, möjligen inbillat resultat, känner en slags lycka. Och så får man det här jävla i-landsproblemet över sig det första som- ja, jag borde nog vara glad att jag har i-landsproblem i och för sig. Men, men, hur skulle jag kunna veta att den där skitskrivaren inte fungerar till Mac. Hur skulle jag över huvud taget kunna gissa mig till det? Det är ju fan omöjligt.

Frågan är hur jag ska lösa det. Om jag inte kan få pengarna tillbaka och om jag inte ens kan byta den mot en 1022:a. Ja, vad gör jag då? Jag tänker i alla fall försöka vara så trevlig som möjligt. Ja, jag går dit, ser så trevlig ut som möjligt och försöker vara så trevlig som möjligt. När det kommer till det där med trevlighet har jag förstått, först på senare tid, hur viktigt det är. Man kommer långt på att inte bete sig som ett svin. Men tjänar på att vara nice. Jag försöker vara trevlig på ett sätt som jag föreställer mig att adelsmän är trevliga, i och för sig har jag inte träffat så många trevliga adelsmän men vad jag menar är att jag försöker att vara korrekt, lite aristokratiskt korrekt sådär. Man måste ha någon slags hållning också tänker jag. Men det är klart, man får inte bli för servil. Och det finns människor som alltid ler jävligt brett. Då förstår man att de har något problem. Så det får man passa sig för. Jag brukar bli förbannad på folk som ler stort åt mig onödan, men å andra sidan är det ju synd om folk som har problem med sig själva.

Min helg var förresten jävligt nice. Såg två filmer, Pablo Franciscos Bits and Pieces (2004) och den bästa film jag sett på länge, Michael Cuestas 12 and Holding (2005). Som vanligt ger mig amerikanska riktigt bra filmer någon slags ångest, för det känns omöjligt att någon motsvarighet ens skulle kunna tangeras i Sverige. Detta torde i synnerhet gälla en film som 12 and Holding. Filmens moral är helt galen, men ändå verkar allt mycket logiskt. Jag ska inte avslöja för mycket. Man måste helt enkelt uppleva den filmen. Den hade jämförts med Stand by me och i vissa stunder fick jag verkligen Stephen Kingvibbar. Ja, det var i alla fall en film som gjorde mig glad. Och Pablo Francisco var ju rätt roligt. Han verkar vara sjuk i huvudet på allvar, men det är antagligen alla som håller på med stand-up.