REBEL COMMANDER

KAPITALISM & FRIHET

Läser Naomi Kleins Chockdoktrinen (2007). Förutom analogin med medicinska experiment som utfördes i Kanada med CIA:s goda minne är det en intressant bok. Den har i alla fall fått mig att streama Milton Friedmans TV-serie Free to Choose från 1980. Kanske den mest extremt nyliberala människa som någonsin existerat. Problemet med att genomföra hans idéer är huvudsakligen, skulle jag tro, att klyftorna mellan rika och fattiga ökar och att välfärdssamhället går under. Han tycks 1980 inte ens låtsas om att den "fria marknaden" i sig borde kunna skapa hämmande system som kan likna de som han menar att regeringar skapar; de multinationella företagens monopol, etc., sådant som hämmar konkurrens. Denna person fattar, tror jag, över huvud taget inte vad demokrati är. Vilka är det som gör att ojämnlikhet minskar om den minskar? Vilka är det som avskaffar barnarbete eller röstar för att få bort farliga eller giftiga arbetsmiljöer, för att över huvud taget få bättre miljö, renare luft? Folket. Stat och regering är därför tvungna att blanda sig i ekonomin och göra den "fria" marknaden omöjlig. För Friedman verkar det inte som om en sådan koppling mellan medborgarna (människor) och regeringen existerar, men så verkade han ju heller inte ha några skrupler när det gällde sådana saker. Klein lägger ganska stor vikt vid hans och Chicagoskolans samröre med Pinochet och vill mer eller mindre hävda att Friedman bär en skuld till Chiles terror mot sina medborgare, men jag skulle nog säga att CIA har mer blod på sina händer än Friedman i det fallet. Hur som helst borde alla som bor i ett välfärdsland som Sverige vara för vår nuvarande blandekonomi, snarare än "ren" kapitalism eller en fri marknad i Friedsmans tappning; en produkt av en renodlad ekonoms förvisso rätt briljanta utopi. Kleins förförande retorik och hennes grepp att kasta in citat från nazistläkare och nazistiska ideologer som Alfred Rosenberg (som hängdes 1946) i början på varje kapitel är en i sig jävligt omoget på något vis, hon är en effektsökare på det sättet, pueril, men jag antar att det fyller sitt syfte. För jag kan inte tycka annat än att kapitalismen måste kontrolleras av just medmänskliga, solidariska och humanistiska skäl. Renodlade ekonomer har inte detta perspektiv och ska heller inte ha detta perspektiv, att deras teorier omsätts och i vissa fall får förödande konsekvenser är annan femma. Friedman var en 1900-talets största ekonomer, ett geni på sätt och vis, efter det lilla jag läst om honom har jag svårt att förneka det, trots att hans idéer får mig att rysa. I Free to Choose talar han sig varm för den lilla "entreprenören" som tillverkar sina små prylar i sitt hem, säljer dem och går runt, det är idylliskt och vackert. Men de som jublar mest över en Friedmansk kapitalism måste vara de multinationella bolagen (vars inflytande över framförallt USA:s Bushadministration börjar bli så stort att denna nation börjar bli en korporativ (nationalistisk) polisstat); globaliseringens enda egentliga vinnare.