REBEL COMMANDER

MIDSOMMARAFTON IMORGON. Leo menar att det går en Antabusvåg genom Göteborgs kulturelit. Problemet med bussen är att det inte fungerar. Om man vill supa skiter man ju i att ta dem. Man kan operera in bussen i sin kropp, men då måste man ha väldigt stora problem, kanske måste man åka till Polen för att göra det – jag vet inte. Hur som helst har jag inte druckit på ett par dagar nu och känner mig ganska bra. Mitt tryckeri är service-minded som sjutton och jag känner mig ganska lycklig över det. På torsdag skall jag ha en releasefest. Gött. Ständigt pengaproblem dock. Måste söka ett par sommarjobb innan jag går till socialen och parasiterar på välfärdssystemet. Men fan, jag har ju betalat skatt i flera år när jag jobbade som löneslav. Såg ett tält med Socialdemokraternas loggo utanför Draken förresten. Funderar på att bli socialdemokrat faktiskt. Jag vill göra något för samhället. Försöka bevara välfärdssystemet innan det monteras ner och Sverige blir som vilket land som helst. Förresten har jag skumma idéer om Sverige antagligen. Har svårt att föreställa mig att människor kan dödas här. Men det kan bero på att det är så fint väder. – – – Läser en amerikansk bok om Postmodernism. De menar i förordet att Deleuze och Guattari menar att människor blir schizofrena i det kapitalistiska samhället (systemet, maskinen) för att kapitalismen är schizofren. Så extremt tydligt och fint. Det är klart att det kapitalistiska samhället är schizofrent! Varför har ingen sagt det förut! Har för mig att jag har läst både Anti-Oedipus och A Thousand Plateaus (som märkligt nog aldrig kommit ut i svensk översättning) men jag har aldrig förstått att det är det dom menar - KAPITALISMEN ÄR SCHIZOFREN. Amerikanerna är, trots att det är fransmän som skriver den här filosofin, de enda som egentligen tror på Deleuze och Guattari, på Derrida, och som tar dekonstruktionismen på allvar. Till och med det diffusa begreppet Postmodernism är något som jag tolkar att amerikanerna (läs amerikansk Akademia) faktiskt tar på fullt allvar trots att det är så jävla mycket monkey buisness involved. Vet inte vad det beror på egentligen. Fan, vill inte verka för seriös här, men det är ju sådant jag arbetar med. – – – 

Det vore rätt kul att vara en filosof, men jag kommer aldrig att bli det. – – – Problemet kommer alltid vara att överleva på något vis. Vet inte vad jag skall säga. Fattigdom är kanske inget större problem för mig egentligen. Det är bara så frustrerande att inte ha råd med snus och få abstinensbesvär. – – – Existentialisterna menade att det inte finns någon mening med livet. Sartre tackade nej till Nobelpriset. Han ville inte ha det. Senare ångrade han sig och vill ha stålarna. Mycket pengar redan på den tiden. Hur jävla puckad kan man vara. Förresten har Horace Engdahl både skumma och riktiga idéer kring vad litteratur handlar om. Han menar att Litteratur är en idé. Något som har utvecklats i västvärlden och därför är västvärldens litteratur - enligt hans mening - överlägsen den övriga litteraturen. Det skrivna ordet finns nästan överallt idag. Och även mindre "civilicerade" kulturer har ju sina sagor, dikter, sånger, etc. Men det har inte med Litteratur att göra. Hur som helst lyckas Horace Engdahl på ett mer eller mindre obehagligt sätt förklara varför författare från tredje världen så sällan får Nobelpris i litteratur i SvB Tidningen Svensk Bokhandel NR 10 2006. Det bästa är när Horace Engdahl lackar ur förläggaren Dan Israel som har svårt att se att Adonis inte är likvärdig med ett antal av dem som fått Nobelpriset på senare år. Horace Engdahl: "Det är din uppfattning. Men den är inte nödvändigtvis bjudande. Det måste du inse. DÄRFÖR SKA DU INTE UTTRYCKA DIG PÅ DET SÄTTET SOM DU GÖR. Som om vi skulle lyda under någon dold agenda. Eller stå under inflytande av hemliga krafter som syftar till att upprätthålla västerlandets härskarställning inom den globala kulturen. Hur kan du påstå något sådant. [Observera att detta inte är någon fråga.] Det måste jag säga är oerhört fräckt. Och omotiverat." Dan Israel: "Du behöver inte bli så arg." Horace Engdahl: "Jag blir faktiskt arg. Du sitter här och hävdar din bedömning av en författare du läst. Det kan du naturligtvis göra. Det har alla rätt att göra, liksom att argumentera mot våra beslut. Men att misstänkliggör oss och säga att vi egentligen sysslar med någonting annat än att utse den bästa författaren varje år; det är det som är oförskämt." Ibland är Horace Engdahl rätt besynnerlig, rätt egendomlig. – – – 

Under ett antal år har jag stått hemma och övat fäktning med en lång stav eller pinne. Nu har jag äntligen tagit mig för att korta ner den från 75 centimeter till ungefär 60-65 centimeter. Såg på Wolf med Jack Nicholson. Tänkte: nu täljer jag ner den här lite. Jack Nicholson har alltid inspirerat mig. Nu är staven/pinnen lite längre än 2 shaku (1 shaku = 30,3 cm). Nu är den ungefär av en daitos längd, ett långt svärd. En Katana. Brukar vara rätt glad att jag inte äger en riktig Katana. För jag brukar alltför ofta läsa i tidningen om att schizofrena eller psykotiska människor går ut och viftar med sådana vapen. Jag vill inte ens riskera att något sådant skall hända mig. För något år sedan var det en man i 50-årsåldern som hotade sin familj med ett sådant svärd, antagligen kraftigt alkoholpåverkad. Detta utspelade sig i en övremedelklassmiljö. Vilket gladde mig något. Det är underhållande när högutbildade och besuttna människor visar sina rätta anleten. Som i pjäser av Norén. Och nu senast var det en man som hotade några flickor i trettonårsåldern - också med en katana. Av någon anledning hade han inga byxor på sig, men när polisen fann honom i Trädgårdsföreningen hade han tagit på sig sina byxor igen. Fint. – – – Det bästa vore ändå att ha en riktig bokken (ett träsvärd). Läser på wikipedia att Miyamoto Musashi, en legendarisk kenjutsumästare, dödade svärdsmästaren Sasaki Kojiro med en bokken som han gjort av åra under en färd med färja till denna duell. Kojiro själv var beväpnad med en nodachi, ett långt svärd (längre än 3 shaku eller 90 centimeter).