SOM EN OLJAD BLIXT. – – – Måste vara en av de snabbaste tidningsutdelarna som existerar. En tystättat tjej som lärde upp mig i lördags menade att jag skulle hata det här jobbet den första veckan och att det antagligen skulle ta flera timmar för mig att dela ut typ 150 tidningar. Idag tog det mig bara 1 timma och 35 minuter. Det kommer bara att gå snabbare. Det inga problem för mig. JAG ÄLSKAR DET. Min semianorexi har aldrig kommit bättre till hands. Jag väger bara 60-65 kilo, eller jag vet inte riktigt om jag skall vara ärlig, hur mycket jag väger. Skit samma – jag svävar upp för trapporna och svävar ner igen. Efter jobbet är jag givetvis svettig som fan, äter lite, retar upp mig på DN (jag får DN, SVD och GP och DI (Dagens Industri) som en löneförmån varje dag). Om det är någon tidning jag verkligen inte förstår mig på är det Dagens Industri. Den är typ på tio sidor och innehåller en massa tabeller som vettiga aktieägare har rullande på sina dataskärmar ändå. Så vad är poängen? Jag skulle säga att den laxrosa färgen är poängen. Alla laxrosa tidningar är roliga. – – – När det gäller DN. Det är en snobbtidning. Litteraturrecensenterna och kulturskribenterna är lite jobbiga. De tycker inte om det jag tycker om. Älskar ledaren däremot. Nästan osvensk i sin höga grad av sossehat. Tänker inte ens på att det är dags att rösta snart. Idag var det dock en bra recension av en bok om Postmodern teologi. – – – Lyssnar på verkligt dålig 80:talsmusik. #80s Grooves 103.9 MF, en sån där kanal som finns listad i Tunes. Förresten funderar jag på att skaffa mig en iPod så att jag kan lyssna på musik när jag delar ut tidningar. Å andra sidan skulle det kunna få mig att tappa koncentrationen. Får se hur länge jag kommer ha det det här jobbet. Att dela ut tidningar i spöregn och snöstorm kan inte vara så jävla kul. Å andra sidan ett hederligt minijobb. Extremt bra för konditionsträning. Mina vader kommer att utvecklas. Det är åtminstone vad jag tror. Här tänkte jag lägga in en bild på ett par idealvader. Men jag kom på att det antagligen skulle uppfattas fel. Och var hittar jag idealvaderna. Vad skall jag söka på "calves". På WIKIPEDIA? Hittar bara en ™calf" och det är ju något annat. Ja, varför inte! En kalv:
Är förresten klar med min Stig Larsson-recension. Den blev bra tror jag. Ska ge mig på Mishima. Det skall finnas en film om honom gjord av mannen som skrev filmmanuset till TAXI DRIVER. Blandar alltid ihop hans namn med David Lettermans sidekick, Paul. De har nästan samma efternamn. Hur som helst tror jag inte att den finns att få tag på i Sverige. Kanske på Cinemonde, men troligtvis inte. Förresten går jag inte till Cinemonde längre. Dels har jag inga pengar. Dels blir jag besviken på att de aldrig tar in VIOLENT COP som, tror jag, är den enda film jag inte sett med Kitano. – – – Nej, alltså jag känner mig så tillfredställd. Så enormt glad. Soc. kommer säkert att vara en pain in the ass. Men det är ju deras jävla jobb. Försöker att bevara min sinnesro. Ibland tar jag en Panodil utan att behöva ta en panodil. Men det är schyst med tabletter som det står vad de heter på. Inbillar mig att de tunnar ut blodet. På dagarna, som känns som semesterdagar, sitter jag på Cigarren. Det är trevligt. Ja, allt är så jävla trevlig nu. FAKTISKT! Man ska vara glad att man är frisk tänker jag. Nu skall jag läsa Leos blogg.
5 kommentarer:
Ett perfekt, hederligt yrke för en poet, den fria tillgången till alla morgontidningar är ju en asbra förmån. Typ värd 1500spänn i månaden.
Jag läser Di på flygplan ibland, jag tar alla tidningar dom har eftersom jag har en neurotisk rädsla för att vara sysslolös. Jag tycker Di är helt ok, det är inte alls bara tabeller, små artiklar om företag och entreprenörer, lite börsgrejer, nån krönika, lite pryltips och sånt, helt existensberättigad tidning. Jag gillar annonserna också, det är som att titta in i en annan värld, reklam för klockor som kostar 45.000, golfresor, PDAer och sånt. Jag skulle vilja ha den där konnesör, läste den på en läkarmottagning en gång, den är helt ogenerad i sin reklam, privatjets, yachter, tips om hur man hanterar sitt tjänstefolk och sånt.
Ja, det är schyst förmån det är det. Jag njuter fan när jag kan lägga alla dessa tidningar på köksbordet på morgonen. Det är gött. Och jag har omvärderat Di. Det är intressant. Om jag själv hade ägt miljoner, eller miljarder, hade det väl varit ännu intressantare. Men jag tycker fortfarande att det finns en grym poäng med färgen. Ger en nice känsla. (Vad är en PDA?) Funderar själv på att ge ut en kulturtidning en gång i veckan som skall vara rosa eller möjligtvis gul, tänkte att den skulle skrivas ut på tidningspapper, vara 6-10 sidor och ha samma storlek som en bilaga till THE GUARDIAN. Den skulle innehålla recensioner och kulturartiklar och kosta tjugo spänn. Tror det skulle behövas. Måste sätta samman en bra redaktion bara. Och det kan ta tid.
Ja, just det, mina kultursidor skulle inte häftas samman. Sidorna skall bara vikas ihop. Det ger en grym internationell känsla. Den skulle heta WORLD OF CULTURE eller nåt. Nej, THE LITERARY WOLRD eller Litteraturns värld, eller bara: Litteratur, eller: Kultur.
Violent Cop är snuskigt bra. Har iofs bara sett den en gang, men den dyker upp i huvudet med jämna mellanrum, och varje gang jag diskuterar film med nagan. Jävligt bra genre-lek. Takeshi-karaktären beter sig exakt som Dirty Harry, en hard hämnare, men hans skurkarna är sa jävla beklagansvärda. Han kör efter en skurk som springer, och när han hunnit ikapp sa ska ju skurken egentligen dra vapen sa att det blir berättigat att ha ihjäl honom. Men han ger upp, och Takeshi kör över honom, har jag för mig.
Ja, jag måste helt enkelt få tag på Violent Cop!Kateshi är min Gud.
Skicka en kommentar