REBEL COMMANDER

DEN SISTA VECKAN AV FATTIGDOM. Fan, på fredag får farsan pengar, och då kan jag låna några hundra. Och sedan får jag pengar lite senare. _ _ _ Fan, av alla grejer åkte jag fast på vagnen i måndags. Jag, menar, jag av alla människor, jag som befinner mig i den mest patetiska fattigdom, i det mest tragiska armod jag någonsin befunnit mig i. Jag blev inte ens arg. Jag skrev under och tänkte att det var synd. Det handlar om 800 spänn. Det löser sig. Allt löser sig, osv. _ _ _ Frågan är bara hur jag skall överleva den här veckan. De senaste dagarna har jag levt på pytt i panna och pasta - färgad som den italienska trikoloren - och det har gått ganska bra. Mitt hem har aldrig varit så rent som det är nu, för när man genomgår den här snusabstinensen så måste göra något, skriva, eller städa, så när jag inte städat har jag skrivit och när jag inte skrivit har jag städat. Till och med min säng är bäddad. Jag har slängt ut allt som jag tittat på som verkat störande. Jag har till och med slängt ut min dammsugare. Jag vill inte ha en dammsugare. Jag skall skaffa en sopborste och en skyffel istället. Att ha en dammsugare är helt enkelt meninglöst i en så liten lägenhet. Jag behöver den inte! Så enkelt är det. Dessutom blir jag nojig av ljudet av en dammsugare. För jag brukar bara dammsuga när jag är absolut UTMATTAD för att det är så tråkigt. Jag klarar inte av det annars. Och är man absolut UTMATTAD då är man också känslig, känslig för ljud, ibland - om man verkligen är RIKTIGT TRÖTT - inbillar man sig höra saker, bakom en mer eller mindre smått för öronen störande ljudmatta (dammsugarens oljud) kan man därför tro sig höra människor konversera med höga obehagliga röster om ens egen person, eller något dylikt. Jag säger inte att det är sjukt, men jag utsätter mig ogärna för det. När jag var i sjuttonårsåldern kunde jag till exempel inte se på fotbollsmatcher med ljud på, för jag tyckte mig höra hur man skrek mitt namn på läktare, och när man skrek mitt namn så gjorde man det hatiskt, vredet var så stort, som om det var jag som släppte in del bollen, som om det var jag som gjorde självmål. Jag mådde inte så bra på den tiden. _ _ _ Men om jag bortser från fattigdomen. (Och det här uppenbara beviset på att de sociala skyddsnäten börjar bli uppfuckade i Sverige. Läs mitt brev till Socialtjänsten!) Ja, om jag bortser från den skiten så har jag faktiskt mått jävligt bra de senaste dagarna. Jag har smalnat av något. Men det är okej. Det är inte farligt. Det handlar bara om lite mindre underhudsfett, musklerna har inte börjat brytas ner. När det gäller mina vadmuskler har jag förresten börjat se vissa resultat. Det är verkligen kul. Mina ben är fortfarande smala givetvis. Så kommer det kanske alltid att vara. Vissa människor är ju byggda närmast för en viss typ av friidrottsgrenar. Jag är person som kan springa långt och snabbt. Detta ligger liksom i min kropp, inbakat i den. Så är det bara. Men hur som helst kommer mina ben att se en smula bättre ut i framtiden. Detta gläder mig givetvis. Varför skulle det inte göra det? _ _ _ Skall sälja några videofilmer och DVD-filmer idag. Det känns inte så jävla bittert. Vem fan har en video idag? Kommer kanske inte få ett jävla dugg för videofilmerna, men om jag får typ 150 för DVD-filmerna kommer jag fan att gråta av glädje. Det är mat för några dagar, det är i bästa fall en dosa s-n-u-s. Gud, jag när jag blir rik igen: CSN: kommer jag att ha snus varje dag, och kaffe, jag tänker aldrig vara utan det igen. Jag tänker fixa det här nu. Det ska jag fan. _ _ _ Om jag hade haft råd att göra vad jag ville just nu hade jag fixat filmen BORN INTO THIS om Charles Bukowski, köpt en stor flaska cola och några öl, köpt snus, och sett den filmen, sedan skulle jag sätta mig och skriva dikter och dricka fler öl. Eventuellt skulle jag röka, men inte Marlboro eller nån annan skit, inga jävla billighetscigg heller, det gör inte en gentleman, jag hade beställt GITANE SANS FILTRE från Paris. Ja, fan vad fint det hade varit. Nu skall jag gå och sälja de här kvalitetsfilmerna. Jag menar: det är ju fan filmer av Tarkovskij och Kurosawa. Bra filmer. Nu är jag tvungen att sälja dem. Skit samma. Fuck it!