REBEL COMMANDER

SIFTING THROUGH THE MADNESS FOR THE WORD

SS, BUKOWSKI, NORÉN, GRASS, KINSKI, ETC. - - - Går till Amadillo och säljer min skivsamling, mest Roxy Music, David Bowie, klassisk musik, Bach, Matteusevangeliet en musikaliserade version av Genets Vox Humana som borde ha sjungits av en kontratenor (en man, castrato-imitatör) snarare än en sopran (kvinna). Hur som helst var det omöjligt att njuta den. Det skar sig i öronen. Olidligt. Så jag sörjer inte. Får 320 spänn för allt. Det känns suveränt. Suveränt. Nu behöver jag inte svälta i alla fall. Allt är bättre än att gå till Stadsmissionen. - MAN, I’M ALMOST ON SKID ROW. Går till systemet. Tänker att jag ändå bör tillåta mig att köpa ett par starköl. Köper tre Carlsberg Export. Mannen bakom mig. En man i femtioårsåldern, totalt alkoholiserad, köper ett flak med någon slags alkoläsk. När han skall lyfta upp skiten på bandet ramlar minst fem flaskor ur och krossas mot stengolvet. Kan inte låta bli att känna ett styng av sorg över denna scen. Kvinnarna framför mig däremot köpte sina flaskor med vin av olika märken. Kanske kan de hantera alkholen. Det gäller att bevara någon form av fasad. Om man dricker vin, från Frankrike, Tyskland, lite olika viner med flotta långa centraleuropeiska ortsnamn, ja, då kan man åtminstone låtsas att det har med kultur att göra - och att man inte dricker för att livet är alltför ofta är bottenlöst trist. - - - Lars Norén skall förresten sätta upp en pjäs på Comedie Francais i Paris. Kul för honom. Han är enormt stor, men han är ändå inget jämfört med Strindberg eller Ingmar Bergman. Jag menar att hans storhet (som regissör) ligger i att han är en SUPER-ESTETISK människa. När man år efter år arbetar med diktsamlingar, dramer, och är så extremt fokuserad som Norén är på en ESTETISK HELHET, ja, då är det inte konstigt att man också kan göra mer eller mindre fulländade uppsättningar. - Jag har verkligen varit besatt av honom. Tänkt att han inte går att överträffa. Att hans poesi är överlägsen. Måste få den villfarelsen ur systemet. Jag menar: det är kanske 5 av hans tusen pjäser som är verkligt, verkligt bra. Resten har han skrivit av ren mani. När han var sommarvärd för Sveriges Radio, P1s "Sommar" 19 juni 2005, sa han helt sjukt underhållande saker. Bland annat berättade han hur han gick in på NK i Stockholm, tänkte att han inte kände sig ledsen över att Jon Fosse spelades på 20 scener runtom i världen (det vill säga för tillfället var större än honom själv), och sedan fick ångest för att han inte kände någon ångest! – – – I förrgår läste jag förresten om en meditationsexpert från Tibet i någon tidning. Han var den vackraste människa jag sett. Kanske sextio år. Asiat. Så vackra ögon. Så allt igenom HARMONISK. Man ska inte tvivla, menade han. Han har naturligtvis rätt. Men det är ju uppenbart att människor tvivlar idag. Under 90-talet försvann 300 000 arbetstillfällen för ungdomar i Sverige. Situationen är fortfarande taskig. Kanske hjälper meditation, jag vet inte, men problem, personliga, samhälleliga försvinner ju inte för den sakens skulle speciellt inte om samhället bygger på en kapitalistiskt marknadsekonomi (eller i Sverige en något reglerad och kontrollerad blandekonomi?). Då är det ätas eller äta som gäller. Stressen är total. Det finns tusen möjligheter, men också tusen hinder. "Det är synd om människorna". Att meditera. Att nå total medvetenhet. Att ägna sig åt det där i timmar. Att ha det som yrke som munkarna i Tibet. Ja, det fungerar ju bara i ett samhälle som inte är genomsyrat av kapitalism. Det vill säga att bli riktigt bra på något så olönsamt som att bli medveten om att vi bara är en del av allt, att vi består av eld, jord, vatten, luft, är omöjligt här och omöjligt i stort sett överallt. För ett tag sedan såg jag en intervju med Kateshi Kitano som var extramaterial till någon film, kanske var det Dolls (2002) i vilken han sa att vi lever i ett hårt kapitalistiskt samhälle. Först nu förstår jag att han verkligen syftade på Japan - då tänkte jag att det var gällande för större delen av världen, vilket det ju i princip är, men Japan har närmast inga SOCIALA SKYDDSNÄT alls, det är ett skithårt samhälle. Om du inte har heltidsjobb är du körd. Så nu har jag lite perspektiv på det också. - - - Förresten, kolla in Extensive online database of Bukowski's work!!! Förresten håller jag på att läsa Russell Harrisons Against The American Dream (Black Sparrow Press, 1994) just nu. Den är rätt bra. Han fokuserar jävligt mycket på Bukowski som proletärförfattare, som skildrare av arbetarklassens erfarenheter. Mycket att hämta där om man vill krossa kulturmuppar som menar att Bukowski är "oseriös", "dålig författare", etc. Det är klart att dessa puckon tycker att han är dålig om de själva aldrig ens tangerat att befinna sig på samhällets botten, om de själva aldrig stått och packat kött eller bröd eller vågat ställa sig på gatan och vråla rakt ut bara för sakens skull. Det jobbiga är att dessa besuttna miffon existerar. Jag hatar dem. Jag menar på allvar att Bukowski är en person som fan hade förtjänat NOBELPRISET. Mer än Günther Grass som jag aldrig, aldrig orkat läsa. Några killar sitter på ett skeppsvrak och onanerar i Katz und Maus (1961). Okej. Kan de inte onanera i avskildhet. Vad är det med dem? Det är ju fan sjukt. Men jag ser inte ner på honom för att han var SS-soldat i 16-17-årsåldern. I Paris såg jag vid två olika tillfällen barn som hanterades hårdhänt av sina föräldrar. En gång bara en fyraårig flicka. De liksom bara dänger till ungarna oreflekterat. Det bryter inte mot normen, konsenus. Tyskland 1945 var NAZI-TYSKLAND. Det är klart att de flesta, speciellt 16-17-åringar då knappast tyckte att SS var något sinnesjukt, lika lite som vi tycker att det är något absolut sinnesjukt med till exempel svenska KUSTJÄGARE eller vad fan som helst, de med en treudd på sina gröna(?) små hattar, så jag tycker det är en skitgrej om jag skall vara ärlig. Att man tiger om det däremot. Håller tyst om att man varit SS-soldat. Ja, det är ju... jag vet inte, men det var ju ett "stigma" för honom. Klart att det var. Klaus Kinski var förresten med i de reguljära trupperna, Wehrmacht, men han sprang mest omkring och var förvirrad och letade efter en annan barnsoldat som han fattat tycke för, men han var redan död eller döende under ruinmassorna någonstans. - - - You like my new design of this blog?