REBEL COMMANDER

EN NY FRISYR ÄR ALDRIG FEL

RUBINER, SCHINDLERS LIST, BODSTRÖM. Om jag hade haft bredband hemma hade jag skrivit så många sjuka grejer på den här bloggen på nätterna. Det skulle kanske inte vara så bra egentligen. Hur som helst har jag varit vaken hela natten. Trodde att det skulle vara lektioner idag men det var det inte. Så nu måste jag sitta här på kontoret och arbeta med mitt fanzine. Har mängder att göra egentligen. Det är både tråkigt och roligt, eller mest tråkigt egentligen. Kan inte låta bli att bli frustrerad på InDesign. Ändå är det ett ypperligt program. Men jag blir frustrerad i alla fall. Jag har ägnat mig åt det i hundra år, ändå var det bara för någon månad sedan som jag tog för mig att lära mig hur man gör färgade stödlinjer. Fattar inte varför jag dröjt så länge med detta. Det är en fördel att ge vissa stödlinjer vissa färger om man har tjugo linjer, parallella och vertikala, att hålla koll på på en enda sida. Jag känner mig helt bränd. Vill inte ägna mig åt detta men måste det. Jag arbetar för svenska folket. Det är så jag tänker. Ni måste få valuta för de pengar som STATEN spenderar på mig. Ja, hur skulle man (kulturen) annars överleva utan denna enda stora messenat? – – – Önskar ändå att jag hade bredband hemma för vissa av mina tankar – speciellt om kultur – känner jag verkligen för att dela med mig av. Det är som det är med det. – – – Funderar på att skaffa mig hål i örat förresten. Vill ha en röd rubin i örat helt enkelt. Ingen annan har ju det. Bryr mig inte om eventuella heteronormativa reservationer. Ja, så får det fan bli. Känner en smyckeskonstnär, silversmed, som skall få infatta stenen som vi tillsammans skall inhandla hos en juvelerare. Ja, varför inte. Det kommer att bli jättebra. – – – Jag kommer att skapa en trend. Alla idioter med fakediamanter i öronen kommer bara att bli avundsjuka på mig. Men det är jag van vid. Jag är trött på dem. – – – Förresten köpte jag den där RAMONES-t-shirten för ett tag sedan. Det kändes otroligt bra. Hade den på en klassfest. Jag älskar den helt enkelt. Vet inte varför den betyder så mycket för mig. Jag har inte en enda skiva med Ramones. Det var bara t-shirten som jag ville ha. Men jag ska kanske köpa en samlingsskiva nu när jag får pengar på måndag. Då skall också M. få sina pengar (bara så han vet!). Skulder är verkligen skit. – – – Häromdagen såg jag förresten Schindlers List (1993) för kanske femte gången. Märkligt nog tyckte jag den var mycket bättre nu. Men det är klart. Jag var ett kid när jag såg den första gången. Nu är jag inte lika kallsinnig. Kanske det det handlar om. Men jag vet inte. Det är verkligen en lång film. Underligt nog är den inte tråkig en sekund. Även perverst lagda personer får ut något av den filmen. Problemet är kanske att Ralph Fiennes är närmast förstörd för mig efter den rollen. Han är närmast för kuslig som den där SS-killen. Ja, det är en jävligt bra film. När jag var yngre minns jag att jag gnällde på slutet. Neeson blir plötsligt väldigt gråtmild. "Om jag hade sålt den här knappen hade jag kunnat rädda ännu en person!" Men jag har helt börjat acceptera att amerikaner – som Steven Spielberg – har ett annat sätt att se på det där. Det är en annan kultur helt enkelt. Men resten av filmen ÄR förvånande osentimental. – Förutom min RAMONES-t-shirt som var en höjdpunkt verkligen (med tanke på att jag den senaste tiden verkligen levt sjukt fattigt) kände jag också glädje när jag köpte mina första Cheap Monday-jeans. Svarta och i nåt lätt elastiskt material. Jag älskar dem. Och de kostade bara 400 spänn! Och det på ett ställe som säljer t-shirtar för 800 spänn. Hur fan resonerar de egentligen. Om man köper en t-shirt för 800 spänn är man fan debil i mina ögon, eller bara rikare än mig kanske. Hur som helst. Det var också kommersiell lycka. Jag passar i dem. Känner mig jävligt rock and roll helt enkelt. Lokko brukar jämt snacka skit om svart, men han är ju fan ett miffo så bryr mig inte. NG:s Belfrage har förresten helt tagit över Lokkos roll som populärkulturell guru. Jag tycker till och med bättre om Belfrage. Belfrage skulle aldrig sitta i en TV-soffa och komma med pretentiösa samtidsanalyser – eller så är det precis det han skulle. Ja, får man betalt så gör man väl vad som helst om man är en sån person. Jag hade också gärna varit en sådan person om jag hade kunnat. Men jag sitter faktiskt och funderar på allvarliga saker. Mina litterära verk kommer att heta saker som "SKATTEBETALARNAS LIV" och sådan grejer. Min tanke är att skriva en krönika om skattebetalare i Sverige från 1500-talet till 2000-talet. Och min tanke skall givetvis vara att lyfta fram detta faktum att vi alla är totalt SNÖPTA på alla sätt och vis. Varför ska vi arbeta över huvud taget? Förr eller senare kommer människor att börja fråga sig vad meningen är med det här livet. Varför skall ens livsuppgift vara att göra de rika rikare? Det är ju det det handlar om för de flesta av Sveriges medborgare. För mig personligen har jag två lösningar: 1) Bli en framgångsrik författare (ekonomiskt), 2) Bli sinnessjuk, inlagd för gott eller möjligtvis förtidspensionerad. Det 2:a alternativet är väldigt dåligt. Ett 3:e alternativ skulle vara att begå självmord, men det är också jävligt trist. Man missar chansen att få se kottarna växa upp. Man missar så många (eller så få) erotiska äventyr. Man missar väldigt, väldigt mycket. Alltså är det 1:a alternativet, egentligen, DET ENDA ALTERNATIVET. – – – Ju mer jag tänker på det måste jag engagera mig politiskt. Jag skall gå med i Partiet. Måste gå med i partiet. Eventuellt måste jag göra något drastiskt för att få undan Thomas Bodström som är en förrädare men det får ta den tid det tar. Han ska BORT! Ja, jag ska fan gå med i Partiet. Egentligen hade jag velat slippa det, men nu ser det ut som det gör och jag får också användning av min KARISMA. Ha-ha!