THE LINE, THE WAY
AV EN SLUMP STOD VINCENT PÅ HÅLLPLATSEN IDAG. Han kom fram och kramade mig och sa: "Vi sa ju att vi inte skulle dissa varandra om vi sågs." Kände mig varm inombord, nästan för glad – tacksam – för att kunna tala. Mumlade lite om SVT-jobbet jag sökt och inte skulle få, och att jag skulle recensera Les Bienveillantes. Tog upp boken och visade den för honom, mest för att visa hur tjock den var (903 sidor). Han kände till den. Hade sett ett inslag på TV. – Vet inte vad jag ska säga egentligen. Vanligtvis brukar man hålla ett visst avstånd till personer i Sverige, ja, på en halv meter åtminstone, även till bekanta. Men vi stod riktigt nära varandra på spårvagnen. Jag kände att jag gungande lätt, som på en båt, men mer av koffeinförgiftning och glädje än av spårvagnens vibrationer. Nu säger jag ju inte att jag läste in något i det där. Men med tanke på hur berusad jag var senast vi sågs, och på vad jag då sa: "Ni är ju medelklassmänniskor! Det är därför ni förstår abstrakta resonemang och min storhet", samt: "Du är ju jättesöt. Jag gillar verkligen dig" och sådana saker, så är det närmast förvånande att han fortfarande tycker om mig – eller kanske inte egentligen. … Jag vet inte, jag är knappast någon normal människa. Eller det är i alla fall inte så jag känner mig.
4 kommentarer:
Jag tycker att du är väldigt normal, det enda som inte är normalt med dej är att du är väldigt ärligt och frank mot dig själv.
Du borde skriva en bok om nån som mår bra, kanske en barn bok, jag gillar ditt språk bäst när du skriver om att må bra.
Ja, du har rätt. Jag borde skriva en barnbok om någon som mår bra, kanske en jordekorre, en lycklig jordekorre i New York. Obekymrad om klimatförändringarna skall han vara. Och börskurser och inflationer, generalindex och A-aktier skall inte bekymra honom heller. Han skall heta Rolex.
Woho! skriv upp mig på förbesällnings listan, jag kan gör illustrationerna, Rolex har lila toner i sin päls och en liten smar gul cyckel. Han bär gärna en lite skogshuggar väst. Rolex har andy.W poster i sitt lilla träd hem som ser ut som klippt frün wallpaper. om man tittar noga kan man hitta små ekorre speglar med crack-cocain på. Ur han lilla "sharp" stereo hörs the animal collective och De la Skoog.
Menar du att Rolex skall vara reklamare, AD typ?... Ja, nåt yrke måste han ju i och för sig ha förstås. Men hur fan ska han vara lycklig om han går på crack? Hur tänker du egentligen?...
Skicka en kommentar