REBEL COMMANDER

DET VAR BÄTTRE FÖRR. Jävligt hög stämning igår. A. har kommit tillbaka till Götet och vi satt på Bazar och hade det nice. Jag, Kristina och A. A. var tämligen packad redan när jag anlände. Jag tog det ganska lugnt. Började med att dra i mig två glas vatten. Festmetoden! Konversationerna var helt underbara. Vi snackade länge, länge om ewokier. Det var kul. Min Kristinas dröm var att gå ut och skjuta några i skogen. Överlag finns det mycket fina skämt att hämta ur Star Wars-världen. Grejen med ewokier är att de inte är så gulliga som man kan tro. De är köttätare. De kan tänka sig att koka dig om du inte skaffar ett emotionellt band till dem. De är småsadistiska i allmänhet. De har ett trynliknande andningsorgan. Hur som helst var det trevligt. O. - en HDK-elev - upprepade flera gånger hur snygg jag var. Det kändes bra. Tyvärr hade han badat sin digitalkamera i öl och kunde inte ta några modebilder på mig. Synd. På Skål några timmar senare talade om kvinnornas former. Hur tjejer i tidiga james bondfilmer var med dagens mått mätt. Jag menade att det var bättre på den tiden när tjejerna var lite mulliga och det anorektiska idealet inte var förhärskande. Det var lite mer avspänt när en kvinna inte behövde ha ett perfekt utseende. Med vissa av de tidiga bondbrudarna får man känslan av att de skulle kunna sitta i en soffa, halvnakna mer eller mindre, dricka bärs och röka cigarretter och snacka om saker på ett rått och livserfaret vis. Om man tog dem på brösten skulle de slå en i ansiktet och man skulle kunna slå tillbaka. Sedan skulle man kyssa varandra och skratta. - - - Det är nästan konstigt hur vissa dagar känns som på film. Man känner ingen hämning. Man dansar uppför gatan. Närmast ingen konversation är för dum. Man sjunger till en låt av Frank Sinatra. På krogen har de ställt upp stolarna på bordet för att det är så få gäster. Det är måndag, människor jobbar nästa dag, studenterna har inga pengar och är inte ute, själv är man nästan en dagdrivare (poet) fast med respekt, som Namnam definierade det. En stad kan inte vara dödare än Göteborg vissa måndagar och givetvis söndagar. Det är fascinerande. - - - Har funderat mycket på Jack Nicholsonkänslan som jag har fått två gånger i mitt liv. En gång med X. och någon av hans polare. Vi rökte lite, satt på Solsidan och det var en ljus och fin dag. Pratade om Jack Nicholson och hur han inte behövde betala när han gick på restaurang. Vem skulle vilja ta betalt av Jack Nicholson. Det måste vara som när Ernst Hugo Järegård gick till tandläkaren och tandläkaren menade: "Du borde inte behöva betala det här, det är jag, eller alla andra som borde betala skatt till DIG." Ernst Hugo höll antagligen med. Jag hade gärna betalat skatt till Ernst Hugo. Hur som helst började jag mer och mer känna mig som Jack Nicholson. Det är en underbar känsla. Som sagt har jag bara upplevt den känslan två gånger i mitt liv. Givetvis handlar det om närvarokänsla, men det är större än så egentligen. Om jag hade känt mig som Jack Nicholson varje gång jag drog i mig ett antal öl hade jag antagligen dragit i mig öl hela tiden, men det är svårare - djupare - än så.