BRADBURY, ET CETERA
STÄNDIGA PROBLEM med min högra lins, men snart är dessa problem över, den 25 kan jag hämta ut mina Donna Karan-glasögon och bli en ny människa. Gårdagen var ganska rolig. Stack ut till Hisingen och hälsade på T. på sitt kontor, där jag eventuellt kommer att hänga en del för att komma igång med mitt artikelskrivande. Problemet är väl att man egentligen skulle ha bil för man måste ta buss en bit för komma in i industriområdet, och jag har någon slags fobi för bussar. På samma gång är industriområden ganska nice. Det finnns någon slags estetik där. Det är som på film. I närheten ligger sådana där hederliga arbetarfik. Vägarna trafikeras av tunga lastbilar. De små busshållsplatserna – hytterna – är förfallna. På marken finner man muttrar och skruvar, sådana där runda metallringar med hål i, vad de nu heter. Gud, jag önskar att jag hade en digital systemkamera! Men vad kostar en sån? Säkert en förmögenhet.
Möte med kritikerkollegor igår. Det är alltid lika roligt. Dom andra talade om Ray Bradbury och det slog mig att jag visste alltför lite om den mannen, en science-fiction- och fantasyförfattare, berömd för Fahrenheit 451 (som jag inte läst). Jag skämdes nästan, samtidigt kändes det skönt för jag hade så mycket att upptäcka. Jag slängde förresten fram att många science-fiction-författares inkompetens när det gällde att skildra djupa känslor och komplexa karaktärer också kunde vara en av deras kvaliteter. Eftersom de inte har den känslan måste de ha en annan känsla, och deras sätt att kompensera blir… ja, deras kvalitet på något vis. Ville nämna något om Arthur C. Clarke och hur dålig jag uppfattade honom när det kom till att skapa ett djup hos karaktärerna, men jag fick aldrig tillfälle till det. Dessutom hade en annan kritiker just slängt upp ett för mig totalt okänt författarskap på bordet, Vogt tror jag han heter, så jag kände att ingen skulle imponeras om jag nämnde Arthur C. Clarke så jag var tyst en stund, medan de andra avhandlade Bradbury. Måste börja läsa Aimovs Stitelsetrilogin också. Fan, jag har verkligen mycket läsa. – – – Ska försöka skriva en recension av William Hazlitts Liber Amoris. Måste finna en slags ingång också. Alastorpress ger ut en massa intressanta böcker. De är grymma helt enkelt. – – – Fan, tiden går så snabbt. Jag har tusen böcker att läsa, men så lite tid. Hur hinner man någonting på de kanske 75 år man har att leva? Det är hopplöst att göra någonting. Hopplöst. Nu ska jag köpa The Picture of Dorian Gray för 35 spänn, det måste den vara värd.
Möte med kritikerkollegor igår. Det är alltid lika roligt. Dom andra talade om Ray Bradbury och det slog mig att jag visste alltför lite om den mannen, en science-fiction- och fantasyförfattare, berömd för Fahrenheit 451 (som jag inte läst). Jag skämdes nästan, samtidigt kändes det skönt för jag hade så mycket att upptäcka. Jag slängde förresten fram att många science-fiction-författares inkompetens när det gällde att skildra djupa känslor och komplexa karaktärer också kunde vara en av deras kvaliteter. Eftersom de inte har den känslan måste de ha en annan känsla, och deras sätt att kompensera blir… ja, deras kvalitet på något vis. Ville nämna något om Arthur C. Clarke och hur dålig jag uppfattade honom när det kom till att skapa ett djup hos karaktärerna, men jag fick aldrig tillfälle till det. Dessutom hade en annan kritiker just slängt upp ett för mig totalt okänt författarskap på bordet, Vogt tror jag han heter, så jag kände att ingen skulle imponeras om jag nämnde Arthur C. Clarke så jag var tyst en stund, medan de andra avhandlade Bradbury. Måste börja läsa Aimovs Stitelsetrilogin också. Fan, jag har verkligen mycket läsa. – – – Ska försöka skriva en recension av William Hazlitts Liber Amoris. Måste finna en slags ingång också. Alastorpress ger ut en massa intressanta böcker. De är grymma helt enkelt. – – – Fan, tiden går så snabbt. Jag har tusen böcker att läsa, men så lite tid. Hur hinner man någonting på de kanske 75 år man har att leva? Det är hopplöst att göra någonting. Hopplöst. Nu ska jag köpa The Picture of Dorian Gray för 35 spänn, det måste den vara värd.
1 kommentar:
Stiftelse trilogin e bra som fan. lite trist när som bara glider i rymed över 100 sidor, men stämmnings fullt, kanske effektsökeri tillochmed. Läs även Jag, robot av assimov. Har också läst en novell som jag inte kommer ihåg namnet på men som handlar om hur människo rasen brli friskare o friskare (pga medicinsk uteckling) till en punkt där genom snitts åldern är 700 år. Detta gör att ett par kanske vänar med att skaffa barn tills dom är 500 år vilker i sin tur har effekten att neandertalar människan, som tydligen latent har funnits helatiden börjar ta över mer o mer. rolig läsning.
Skicka en kommentar