REBEL COMMANDER

DÖDEN, DÖDEN, DÖDEN

Känner mig totalt deprimerad. Har ingen lust att läsa Les Bienveillantes för den är skriven på ett medvetet trist språk. Den är platt. Och trist. Förutom i partier som är intressanta i sin bögighet som Bo Cavefors skulle säga. Alltså har jag ingen lust att läsa den. Antagligen, om jag skall vara ärlig, är förmodligen Les Bienveillantes den mest övervärderade boken som någonsin skrivits. Eller, ja, det är nog en övedrift. Kanske kvalar Lowdens Allt in på förstaplats. Det är mycket möjligt att jag aldrig kommer att recensera den här boken. Att som tilldelas Concourdpriset måste ju hur som helst vara lite småborgerligt. När Littell sitter där och översätter sin bok till engelska (för det är han som skall översätta den till engelska) kommer han antagligen slås av hur jävla tråkig hans bok är. Det är möjligt att denna roman kommer att gå till litteraturhistorien, men vem skall läsa den jävla boken?… Vem vill offra på att läsa en bok som är så jävla övervärderad – och, som jag börjar tycka, dålig.

Att söka jobb. Går in på platsbanken. Alla arbeten som jag skulle ha en chans att få framstår som helt hjärndöda. Jag har svårt att förstå att jag ens klarade av att arbeta på ett bageri i två år av mitt liv, men samtidigt saknar jag den rätt så trygga tillvaron som det innebar. Och jag lärde mig en del grejer om människor, och om "arbetslivet". Fan, jag vill bara dö. Läser Birros blogg, väldigt low brow och läsbar. Att skriva som en tonåring med existentiella problem när man är över trettio är litet av en bedrift, men jag har alltid tyckt om honom, även om jag inte skulle köpa hans böcker, men jag köper ju å andra sidan inte böcker längre, åtminstone inte av samtidiga svenska författare.